Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M224

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: En "syen"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare Hans Bölenius År: 1916

Socken/stad: Vibyggerå By/kvarter: Utanskog

Det är inte mer än en 12-13 år sedan Per Ersson i Germesta dog, och då var han inte alls gammal heller. Jag kände honom mycket väl, för vi var ofta tillsammans. Han var den pålitligaste och trovärdigaste person, man kunde önska sig, varmt religiöst utan skrymteri och absolutist. Men det var nånting konstigt med honom. Han såg och hörde så mycket, som andra inte gärna brukar se och höra.
Han berättade många av sina upplevelser för mig, och de var så otroliga, att jag absolut inte skulle hava trott dem, om det varit någon annan än Per Ersson i Germesta, som berättat dem.
Då han var unga pojken, blev han av far sin satt att vakta en liten kallkvarn som de hade. Den kvarnen gick både dag och natt vissa tider. På dagarna gick det bra vara där men inte på nätterna. Då var där spökerier ideligen. Där i byn var en båtsman, som dött för en tid sedan, men nu minnes jag inte, vad han hette.
En natt fick P. E-n höra att det krafsade uppefter väggen på utsidan nedanför en glugg, som var i st. f. fönster. Det var öppen spis i kvarnen, ock pojken hade lagt på en duktig brasa, så att det var alldeles ljust inne i kvarnen. Då han nu tittade åt den där gluggen, fick han se huvudet av den döde båtsmannen i gluggen, och det var så klart och tydligt allting, att han kunde läsa, vad som stod på bandet, som gubben hadde på mössan.
Somliga gånger stojade det och stimmade i höstmörkret utanför kvarnen, som där skulle ha varit en hop ungdom, och så slog de igen stämmluckan, så att kvarnen tvärstannade. Då han sprang ut, kunde han inte upptäcka det allra minsta ovanligt, och då han såg in genom dörren, gnodde kvarnen runt som vanligt. Detta skedde flera gånger. Till slut brydde han sig icke om det.
Då kvarnen stannade, satte han sig helt lugnt på kvarnbritsen och dinglade och sparkade med benen. Då kom där in en vilt främmade flicka, som var så vacker, att han aldrig någonsin i sitt liv sett maken. Hon tog till att dansa där framme på golvet, figurerade och gjorde sig till för honom.
Så tog hon ett skutt emot honom, sträckte fram handen och hukade sig ned liksom tänkte hon nypa honom i foten. Han ryckte så åt sig foten och då slog sig flickan på knäna med bägge händerna och gapskrattade av alla krafter.
Då han var ute och körde efter vägarna mötte han ofta stora skaror människor, som inte var verklighet, ty hästen såg dem icke utan gick helt lugnt vägen fram, rakt på de mötande.
En gång hade han mött en likskara som fyllde ut vägen till hela dess bredd och så långt framåt, som han bara såg en krok av vägen, och alla dessa människor var huvudlösa.
En annan gång kom han körandes i sakta mak utför Gatebo-lia. Så med ens for bägge hjulen av kärran och flaken föll ned på vägen så häftigt, att P. E-n. bet sönder läppen på sig. Men hjulen föll inte överända, utan de rullade utför sluttningen, tog av vägen och fortsatte genom en ungskog av al, så att P. E-n. såg, huru de späda träden veks åt sidan av hjulen.
Sist hörde han, huru det forsade om dem, då de rullade ut i vattnet ner i havsjön.
P. E-n. knallade iväg efter för att få rätt på sina hjul, men det märkvärdiga var, att det inte syntes minsta märke efter dem varken i gräset, på trädstammarna eller nere på sandstranden, och inga hjul såg han till. Då han sökt länge och väl, måste han vända tillbaka upp på vägen. Det blev väl ingen annan råd, tänkte han, än kasta kvar kärrflaken och fara hem med hästen. Men då han kom upp till hästen - stod kärran där med bägge hjulen i behåll, och och det var inte minsta fel att upptäcka. När han nu sansade sig, fick han då se, att han varit riktigt dum, ty på det ställe, där han sett hjulen rulla från vägen var det en ledstång, så att inga kärrhjul i världen kunnat slippa fram.

Samma uppt. även under rubrik: II. Näringarna. B. Diverse yrken och sysselsättningar. b. ) I sågar och kvarnar. VI. Andeväsendena. f. ) "Smågubbar" och "troll" av obestämd karaktär.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:I_1916. Uppteckningsnr: 224

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Döden och de döda

"Skrömt" ("Spökerier", "oknytt" efter en död)

Övriga fall av spökerier

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer