Folkminnen

Uppteckning nummer NM-AHA0521

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Skogsväsen.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Erik Johan Lemon  År: 1908

Socken/stad: Haverö  By/kvarter: Kölsillre

Det var en bonde i Värmland i närheten av Fryken - och det här ska vara dagens varning. - Han var i skogen och kolade, och han höll nog på, men det var fattigt för honom från början, och ensam var han i skogen och hade två milor att sköta på en gång. Han var förstås gift och hade familj. Då han hade varit och sett om sina milor en kväll, gick sen in i sin kolarkoja, lade sig och slumrade till likasom i en dröm. Fick han se en fin fröken stå i dörren till kojan. Då tänkte han: "kanske jag drömmer?" så han brydde sig ej om att säga något, förrän han skulle vara riktigt vaken. Han gnuggade sina ögon ett tag, men synen var fortfarande kvar. Så säger han till hälften på skoj: "Joo, stig in du!" Hon gick in, hon, förståss och närmade sig honom. Han blev nog brydd och visste icke, huru han skulle göra. Kanske det var nog orätt att hålla henne, tänkte han, men det var ju i skogen, så att ingen skulle veta och se det, tröstade han sig - så hon fick hålla sig intill honom. Det där fortsatte natt efter natt, och från den stunden gick det väl för honom. Den där kvinnan skötte om milorna åt honom, och han fick kol alldeles obarmeligt. Men så var det en stor tall och vid den skulle hon ha en yxa ståendes, hade hon sagt, och var gång, han varit borta och kom tillbaka, skulle han ta yxan och slå i tallen. Det skulle han inte glömma. I sju år gick allt lyckligt och bra. Hon gick där och skötte milan, och han fick köra kol med två hästar, och sju barn hade de tillhopa, och två gruvor upptäckte hon för honom, så han fick köra malm också, och blev förmögen.

Emellertid så tog han på fondera en gång då hon kom till milan, att han ej skulle slå i tallen utan ta och smyga sig fram och se vad det kunde vara, eftersom han så nödvändigt skulle slå i tallen. Han gjorde så. Kvinnan höll just på riva en mila, och då fick han se att hon hade naglarna så långa som pinnar på en kolräfsa, och med dom rev i röda elden. Vidare hade hon en lång svans, som hon blötte i vattenpyssen och släpte kolen med. Så då fick han se, vilken fin mamsel han haft att göra med. Då vart han undrom förstås, men så gick han tillbaka och slog i tallen och gick så fram, och då var hon fin som en mamsel och spatserade kring milan, och ingen fara var det med elden i kolen. Länge gick gubben och funderade på det där, men så till sist begav han sig till prästen och bekände allt, men han kunde ingenting göra åt, det hade gått för långt, så att han hade ingen hjälprå. Då träffade han en fjälgubbe - en lapp. Han lärde gubben, att han skulle bjuda hem kvinnan och alla hennes barn till julkvällen. Själv skulle han skjutsa dem och taga vägen över sjön. "Och då du kommer frampå sjön", sade lappen, "då kommer där vargar från alla håll, men dej gör dem ingenting. Men ställ så att du har en selpinnarna lediga!" När du så blir tätt inringad av vargar så kasta du dej på hästryggen och ryck upp selpinnarna och rid du i full trav in i stallporten". - Det gick, som lappen hade sagt, och, då bonden red bort, började kvinnan ropa på den ene brodern i det ena berget och på den andre brodern i det andra berget, att de skulle komma och hjälpa henne. Just då kolaren red in genom stallporten, kom det ett skott efter honom, men det tog ovan dörren. Men trollkvinnan och all hennes avkomma blev uppätna av vargarna, och kolarens gumma fick aldrig reda på det här. Emellertid fick han behålla all den rikedom, som bergkvinnan förhjälpt honom till.


Ur Hammarstedtska arkivet: Övernaturliga väsen.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA521


Denna uppteckning tillhör kategorierna:
Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


STENBROTT

VINTERBILD

STADSGATA

Band

Vävprov

Teckning