Folkminnen

Uppteckning nummer NM-AHA0562

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Det var en gång en kvinna i Hogdal, som blev bergtagen…………………….

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Brita Jönsson  År: 1908

Socken/stad: Haverö  By/kvarter: By

Det var en gång en kvinna i Hogdal, som blev bergtagen och fick ett barn med en av bergkarlarna. Jag vet inte om hon var gift med honom, men det där barnet var då en pojke, och han hette Gundbjörn. Då hon varit där en längre tid bad hon, att hon skulle få gå hem och hälsa på sina föräldrar. Det fick hon också lov till men bergmannen sade, att hon skulle akta sig, då hon gick genom förstugan hos föräldrarna. - Då hon kom inom förstugudörren, steg hon åt sidan, och då fick hon se, att det kom farandes alldeles som en eldpil efter henne in genom dörren. Det var väl något ont som var ämnat åt henne, men hon gick fri.

Den där gången var det meningen, att hon skulle ta mjöl av sina föräldrar. Hon torde väl helst gå osynlig, hon med, för hon var förvandlad till troll, efter vad det hördes. Då hon kom hem till berget, hade hon intet mjöl med sig, och då frågade hennes karl om orsaken därtill: "Jag kunde ej ta något", svarade hon, för det var "krälor" (=kors) på mjölet".

Den där Gundbjörn kom sig med tiden till riktiga människor och bodde i Hogdal och han skulle vara förfärligt stor. En gång fick han brev från själva kungen, att han skulle komma till Stockholm och spisa hos honom på julmorgonen. Det där brevet erhöll han först på julaftonen, så han hade bara natten att göra på. Han tog då och betslade sin bästa körälg (han körde med sådana djur) och gav sig iväg. Då det ringde andra gången på julmorgonen, var han i Uppsala, och, just då det ringde samman, nådde han fram till slottet i Stockholm. Han hade kört värre, men då stöp också älgen död på fläcken.

Då de hade ätit hos kungen, satte sig Gundbjörn i en stol och somnade, för han var trött efter resan. Drottningen gick då fram och mätte hans huvud, och det var lika långt som hennes arm från armbågen och till fingersspetsarna. Då kan vi förstå, att hela karlen måste ha varit något stor. Drottningen råkade emellertid röra vid honom, så att han vaknade till, och då sade han "Huff, Herrans barn!".

Det sista, de tala om Gundbjörn, är, att han en gång körde i en messingssläde över ett sund i Hogdal och drunknade. Då blev det spått, att två tvillingsbarn skulle finna Gundbjörns släde, med då skulle det också vara världens yttersta tid.

De gamla ha berättat, att, då man i ett berg bröt sten till Ytterhogdals kyrka, hittades den boning, i vilken Gundbjörns moder varit. De bröt ned flera kamrar och tog sten till kyrkbygget, men den innersta kunde ej öppnas.

Nordiska museet. Frågelista. Övernaturliga väsen VII.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA562


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


FASADUTFORMNING BYGGNAD



TAK

Lås

Tapetprov

Kaffekuksa