Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M2687

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Spökerier i Gammelkojan

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Arbetare Axel Norlén  År: 1917

Socken/stad: Anundsjö  By/kvarter: Västergensjö

Det var 1912 på vintern. Vi var då fyra stycken timmerhuggare, som bodde i Norrbölesfäbodarna. Där var det förfärligt oroligt på nätterna. Det hördes som det var folk ute, som for och gick mellan stugorna, men inte var där någon människa mer än vi. Sedan vi lagt oss på kvällarna och elden slocknat på spisen, ramlade det med brandgaffeln i spisen, och somliga gånger hördes det som det ramlade potatis nergenom skorstenen. På golvet stod sådana där små säten eller pallar, som användes i fäbodstugorna. Det där osynliga for och sköt pallarna efter golvet, så att det bara skorrade, och emellanåt stjälpte pallarna omkull. Men då vi tände ljus och såg efter, stod varje sak på sin plats. Hästen i stallet syntes också vara oroad. Det syntes som han såg något, som han var rädd för. Ena kvällen var det mer än vanligt oroligt, och det började medan vi ännu var uppe. Då tog en av kamraterna till domdere och svära, och han hotade ut, att han skulle ta yxan och hugga kors och tvärs, över och neder i luften. Han hade hört sägas, att detta skulle vara ett bra botemedel mot de osynlige, men han gjorde det icke. Så gick han ut. Då hörde han ett skott smälla borta i skogen och en kula vina förbi. Han ropade åt oss att komma ut. Vi gjorde så, och då hörde vi det skratta så otäckt borta i skogen. Men sedan blev det lungt i stugan. Vi hörde aldrig mera till något sådant.

---------------------------------
ANM.
Jag tror inte, att meddelaren svarvat ihop denna historia av ingenting. Jag fick det intrycket, att han verkligen upplevat det skildrade. Yngligen är inte alls pratför av sig, och det var högst ogärna han talade om denna upplevelse. Hans mor måste säga till honom att göra det ett par gånger. För honom var och är det nog en hemsk verklighet. Mig tycktes det hela ganska enkelt. Meddelarens mor är betydligt vidskeplig. Det är hon, som meddelat de näst föregående uppgifterna. Meddelaren har sedan barnaåren blivit insnärjd i övertron. Vid tiden för ovan relaterade tilldragelse var han endast en 17-18 år gammal och yngst i "kåjlage. De äldre kamraterna roade sig med att arrangera spökerierna och skrämma honom. Det är min fulla övertygelse. Jag har hört berättas många sådana fall, synnerligast här i Anundsjö.

L.JN.


Anm. finns skrivet efter fritext.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:VIII_1917. Uppteckningsnr: 2687


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


FOLKETS HUS INTERIÖR

JORDBRUKSBEBYGGELSE LANDSBYGDSBEBYGGELSE SJÖ SÅGVERK

TIMMER FJÄRD

Stol

Skolplansch

Duk