Folkminnen

Uppteckning nummer NM-NHA0580

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: En jänta var kvar i bodarna på hösten,………………………

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Erik Johan Lemon År: 1908

Socken/stad: Haverö By/kvarter: Kölsillre

En jänta var kvar i bodarna på hösten, sedan de flyttat hem med kräken, för hon hade börjat en väv, som hon ville ha färdig, innan hon gav sig därifrån. Ingen fler kristen själ fanns i bodarna, men en stor hund hade hon till sällskap. En dag, då hon höll på göra kväll, kom där in en hel massa med smått folk och tog till att sakra upp där. De hade mycket silver, som de skramlade med. Skedar, skålar, tallrikar, allt tyckte hon var av silver. - Då hunden såg, att det kom så mycket främmande folk, satte hon iväg hem, och dit var det två mil. Där hade de redan stängt dörrarna till natten, men hunden gav sig på fönstret, skällde och skrapade med framtassarna. Så säger gumman: "Nu är Hurdå hemma", och så steg hon upp och släppte in honom. Sedan gick hon och lade sig igen, men hunden kom efter upp i sängen, gnistrades och grov och levde om sig, och så sprang hon ned och mot dörren och så tillbaka igen. - "Nu är det aldrig rätt i bodarna", sade gumman. Gubben upp och i stallet och sadlade på en tjättårs häst, som han hade och som var frisk till att springa. Hunden iväg före till bodarna och husbonden efter i rykande ränn. Då han kom fram, fick han se, att det var så ljust inne i stugan som i kyrkan på jolmorgonen. Han kastade sig av hästen, och i detsamma gnäggade den. - Under tiden hade jordfolket klätt jäntan till brud och höll på viga henne samman med en av de sina. Då flickan fick höra hästen gnägga, slog hon armarna i kors över bröstet och sade: "Men nu, Gud vare lov, hör jag min fars häst gnägga!" Då gubben kom in, brann det bara en liten låga på spisen, och han mötte en snus och ett dus och ett skrammel. Men ovanför bordet stod hans dotter smyckad till brud med allehanda dyrbarheter, och så förskräckt var hon, att hon inte kunde tala på en stund. Men gubben tröstade henne med att det ingen fara var, ty han var där, och så började hon kunna tala om, huru det gått till. Det blev så, att gubben stannade kvar där tills på morgonen. Då klippte flickan ned väven och blev med honom hem, men först sopade hon stugan, och då fann hon tre silverskedar och en liten silvertallrik, som de underjordiska glömt. Hon blev sedan gift och fick tre flickor. De fick var sin av de där skedarna, men tallriken behöll hon själv.

Nordiska museet. Frågelista. Övernaturliga väsen VI. Underjordiska väsen.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA580

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Boskapsskötseln

I fäbodarna

Upplevelser i och sägner från bodarna

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer