Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N1232a

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: I den gamla goda tiden

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Födorådstagare Erik Altin År: 1915

Socken/stad: Nordingrå By/kvarter: Tollsätter

Innan timmerdrivningarna började här i trakterna fanns det inga andra "förtjänster" för bönderna vintertiden än en smula lass-skjutsning och linberedning. Lasskörningen var då egentligen ingenting att tala om. Somliga vintrar blev det att man gjorde en eller annan resa från Härnösand och till lanthandlare norr efter kusten, andra vintrar blev det ingen resa gjord. För det var ingen "rusch" med nånting på den tiden. Betalningen för lasskörningen var mycket ringa. Om man skjutsade ett ordentligt lass från Härnösand till Sollefteå kunde det väl bli en 5 kr. på sin höjd. Det enda som gav någorlunda jämn och säker inkomst var tillverkningen av linneväv, och därmed var både män och kvinnor sysselsatta om vintrarna.

En vinterdag på den tiden förflöt på dett sätt. Kl. 6 - 7 på morgnarna steg både karlar och kvinnor upp och satte sig vid spinnrockarna. Man fortfor att spinna tills det började bli ljust. Sedan man ätit frukost, som alltid bestod av potatis och strömmingt, bar det iväg ut. Kvinnorna gick i ladugården, männen såg till att det fanns foder och ved hemma och i ordning. Då detta var uppklarart bar det ihop med linet igen, Men nu tog man spinnrocken och gick till en av gårdarna, där alla spinnare från byn stämt möte. Detta gjorde man för att det skulle vara trevligare. Man fick ju språka med varandra. På detta sätt kom man tillsammans även då man bråkade och drog linet. Man tog då med sig några buntar lin och lindraget och gick ilag. Man höll vanligen på ända till kl. 10 på kvällen, då man tog spinnrocken eller lindraget under armen och gick hem. Man lade naturligen varit hem och ätit ett par gånger under dagens lopp,. Någon traktering bjöds sullan på dessa "rockstugor." Männen fick alltid utföra den grövre spånaden - de spann av "stry" eller blånor - men det fanns också de som kunde spinna lin till lärft. Likaledes var det kvinnorna, som skulle gör slutberedningen på linet: findragningen, häcklingen och borstningen.

Så gott som alla bönder här på trakten fiskade ute i havsjön på somrarna. Redskapen för fisket gjrode man själv och det var vintergöra. Karlarna spann själva garnet. Därtill fick lov vara fint och gott lin och välspunnet. Halvvuxna pojkar fick binda nya skötar och laga de gamla.

Frampå vintern, då dagarna blev långa och ljusa hade kvinnorna ett obarmherteligt göra med att väva allt det spunna garnet och sen bleka och mangla det. Den färdiga väven uppköptes av stadshandlare eller ock sålde man den själv på marknaden i Häggvik. Man fick betalt eftersdom väven var fin och god till, men jag har glömt priserna.

Jag är född från Nore men har varit här i Tollsätter i 57 år, så att "jag har mången backe ränt här." Det gick om många många år innan den nyare tidens "rusch" och ordningar började. Nu för tiden går det då lätt att förtjäna pengar mot gammalt, men jag vet inte om det är så mycket rikare nu för tiden, ty förr i världen "gall" (gällde, gick penningen) för mycket mer än nyu, så man behövde inte ha så stor summa för att vara välbärgad,

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Uppteckningsnr: 1232

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Diverse yrken och sysselsättningar

Allmogens handelsfärder i forna tider

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer