Folkminnen

Uppteckning nummer NM-THA0797

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Arin i Bredsjön och en annan gubbe från samma by..

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Nils Olof Engström  År: 1914

Socken/stad: Ljustorp  By/kvarter: Ås

Arin i Bredsjön och en annan gubbe från samma by hade varit i Sundsvall. Då de på återvägen kom till Skön, beslöt de låna hus, för det var sent. Arin stannade ute, medan kamraten gick in i en gård för att höra efter husrum. Arin gick till ladugårdsvalen och lyssnade på fruntimmerna, som var där. De höll just på tala om, huru illa ställt det var med kon, som stod innerst. Förresten var det inte riktigt bra med de andra kreaturen heller, naturligtvis trodde de, att någon förgjort dem. Han som varit inne i stugan, kom ut med det beskedet, att det var alldeles omöjligt få låna hus. "Vi går väl in en stund", sa Arin. Om en stund kom kvinnfolken in. "Kan vi få köpa lite mjölk?" sa Arin. Jo, det gick väl an. Gumman satte fram ett stop med mjölk. Arin tog det för att dricka men ryggade i detsamma förskräckt tillbaka, satte ifrån sig stopet och sa: "Nej, den här mjölken vill inte jag dricka!" - "Är den inte ren?" undrade gumman. - Joo, då! Men det är på tok i ladugården eran, och särskillt illa ställt är det med kon, som står innerst", svarade Arin, under det han satt och stirrade i mjölkstopet. Gumman häpnade över hans klokskap och blev ivrig värre. Kunde han se så pass i mjölken, så kunde han nog ställa om, att det bleve bra i ladugården också. Det vore väl inte alldeles omöjligt, mente Arin, men saken rörde honom inte, och det var onödigt ge sig i kast med sådant, då man inte nödvändigt behövde, varpå han reste sig för att gå. Men det var stopp, att han fick detta. Gumman nödgade honom kvar, och de två gubbarna från Bredsjön blev så trakterade, att de slikt aldrig varit med om. Hela nästa dag blev de kvar där, och Arin "trollade" av alla krafter, fast han inte alls hörde till - viskarlarna". Och som de åt och drack! Så for de sin väg. Men efter den dagen tyckte sig folket där i gården få en sån obegripligt bra tur med kreaturen, och så fort de sedan fick se Arin köra förbi, hade de in honom och trakterade honom och det grandligt ändå, för det var en storbondgård, så att där fanns både vått och torrt att få.

Ur Hammarstedtska arkivet: Trollkunniga I.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA797


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


HEMBYGDSGÅRD BONDGÅRD BOSTADSHUS

Vy

BOSTADSHUS

Fickur

Tapetprov

Kakelugn