Folkminnen

Uppteckning nummer NM-MHA30592

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Det var i Nils Gulliks gården i Backen ………..

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: A. Lind  År: 1914

Socken/stad: Liden  By/kvarter: Boda

Det var i Nils Gulliks gården i Backen i slutet på 1840-talet. En ogift bror till Nils dog, och efter honom blev där oknytt. Han gick igen, men det var ingen annan, som såg honom, än en liten son till Nils. Pojken med hette Nils. Lill Nils kom flera gånger in och talade om, att han såg den döde farbrodern ute på gården, där han föll omkull, emedan han hade bara ett ben. Det troddes, att någon tagit benet av den döde, innan han fraktades till graven. De brukade nämligen på den tiden begagna sig av dödben för trolldomsändamål. Överallt följdes den där pojken av ofog, och ingen kunde förklara det som skedde. Allt tunnbröd i häbberet blev en gång söndersmulat i småbitar. En annan gång hade de till julen släktfrämmande hos sig. På spisen stod en stekpanna full med fläsk. Den flyttades av något osynligt och stjälptes i skötet på ett av de främmande kvinnfolken. Då man givit kreaturen mat, måste man stå där och vakta, för eljest togs maten ifrån dem. Dessa spökerier pågick dock endast mellan kl. 10 och 1 på dagen.

De hade dit både prostar och präster, som skulle läsa bort spökerierna, men de kunde intet uträtta. Andarna bläddrade om i böckerna för dem, så det blev ingen ordning på deras läsning. Slutligen skickade de sin närmaste granne, Per Olsson i Backen, till en visman i Jämtland. Han bodde i Källåsen och kallades därför Källåsgubben. Då Per kom dit, blev han mycket väl mottagen, och han behövde inte tala om sitt ärende. Källåsgubben hade reda på hans ärende, t.o.m. att han talade om ett par små missöden, som Per varit ut för på resan, och det stämde till punkt och pricka. Vismannen ställde i ordning en sats, som Per skulle ta med sig hem och använda efter beskrivning. "Men", sade gubben, "det är inte säkert, att jag rår på dem, det kan nog hända, att jag måste resa hem till er ett slag sedan". Nå, det blev slut med spökerierna i gården efter detta, men i stället blev Nils Gullik själv dödligt sjuk. Han svällde, så att han höll på att stryka med. Då måste Per Olsson iväg till Källåsgubben andra gången, och nu blev denne med till Backen. Först ordinerade han, att de skulle stena igen sin präktiga brunn, och det gjorde de, och brunnen är så än i dag. Det skulle vara så, att någon del av den dödes kropp blivit släppt i brunnen. Nå, Nils frisknade till, och allt tycktes bra. Emellertid hade Källåsgubben brått att ge sig iväg. Men i Järkvissle blev han hindrad kvar. Det var fråga om något tjuvgods, som han skulle "visa ut". Då han for därifrån, sade han, att det inte var säkert, att han kom hem med livet, ty han hade dröjt för länge, men komme han bara utom länsgränsen, så vore han räddad. Han kom dock inte längre än till en backe här i Boda. Där stendödde han i släden.


Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA30592


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer




KYRKOTEXTIL KYRKA MÄSSHAKE

KYRKA KYRKDÖRR

Borr

Fälltäcke

Skål