Folkminnen

Uppteckning nummer NM-THA01159

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: I Torp har de i forna tider …..

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Johan Sjölund År: 1908

Socken/stad: Borgsjö By/kvarter: Ede

I Torp har de i forna tider varit alldeles bedrövliga på till att ställa och göra varandra skada. Ännu i mitt minne, det är ej mer än en 40 år sedan, var det en ogift bonde i Torp, som ställde bägge sina pigor med barn. Det var ju ett rasande spektakel, ty han kunde ej gifta sig med fler än en av dem. Hushållerskan tyckte han bättre om än fäbodpigan, men om han höll sig med den förra, måste han ju betala den senare, och det ville han icke. Så tänkte han ut, att han skulle ta och göra sig kvitt pigan. På träd gjorde han en bild, som skulle föreställa pigan. Så döpte han bilden med vatten, gav den flickans namn och torkade den med en handduk, alldeles som prästen brukar göra, då han döper barn. Så laddade han bössan, men i stället för kula tog han sand och vatten ur en källa. Sköt han så mot bilden, i detsamma föll flickan i bodarna ned död brevid sitt arbete. Han har bekänt detta, då han låg på sitt yttersta, och han hade sagt, att allt annat kunde han få förlåtelse för, men icke för det där. Han hette Per Jonsson och bodde i Finsta, och han hade visst sålt sig åt djävlen alldeles rejält.

En gång grävde han upp ett lik på kyrkogården i Fränsta, knöt det i en repstump bakefter båten och bogserade det på detta sätt över till Finsta. Han gjorde så för att ej bli upptäckt, men ändå var det ett par flottningskarlar, som rodde upp honom och fick se liket, och åt dem måste han betala en stor summa penningar, för att de skulle hålla tyst. Det där liket torkade han på bastun och åt upp det, för att han skulle få trolldomskraft.

En garvare, som hette Blomberg, hängde sig, och hans kropp stal de i Finsta och förvarade den uppe i Getberghet och åt av den. Att förtära självspillingar skulle vara särskillt bra. I Viken, byn näst intill Finsta, bodde en, som hette Immar Jonsson, och han också var en sådan. Då jag bodde i Grundsjö, tre mil söder om Finsta, var jag en gång med till Frästa på apoteket. Det blev sent för mig, innan jag hade uträttat mitt ärende. När jag så gick förbi kyrkogården, fick jag se ett huvud sticka upp ur en av gravarna. Jag blev inte rädd för att det skulle vara någon av de döda, ty jag förstod, huru det hände ihop. Jag kände Torpsborna. Kom så den där figuren springandes rakt emot mig, och då blev jag allt litet brydd. Då karlen kom litet närmare, kände jag igen honom. Det var Immar Jonsson i Viken. - "De har stulit båten av mig, de djävlarna", sade han till förklaring utan ursäkt. - "Ni kan få följa mig över till Finsta", sade jag. - "Nej", svarade han, "de djävlarna, som har tagit båten ska nog få brått med skaffa den tillbaka. Den kan du vara lugn för. Ro du hem!"

Jag förstod mycket väl, att det där om båten var bara påhitt av honom, därför höll jag stark utkik på honom, under det jag rodde. Mycket riktigt. Han gick upp till kyrkogården igen och ned i graven. Det var vid midsommartiden, det där, så jag kunde se honom mycket väl. Han skulle väl ha sig något att äta igen. - Det är inte mer än 40 år sedan, sedan detta skedde, och det är dagens sanning vartenda ord, jag sagt.

Ur Hammarsedtska arkivet. Nm: Trollkunniga I.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA1159

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Magi

Trollkunnigt folk och deras bedrifter

"Viskarlar" och "kloka gummor"

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer