Folkminnen

Uppteckning nummer NM-AHA01285

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Det märkligaste, jag i hela mitt liv varit ut för, …..

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Anders Mattsson  År: 1908

Socken/stad: Borgsjö  By/kvarter: Näset

Det märkligaste, jag i hela mitt liv varit ut för, hände mig för omkring 60 år tillbaka. Historien kan höras otrolig, men den är så sann, att jag kan lägga fingrarna på boken och svära. Förresten står jag nu på gravens kant, och då aktar man sig noga att ge ut för sanning och fullt allvar, det som är lögn. Jag hade en vårdag kört ner till Ånge och for hem på kvällen. Hästen jag hade, var en riktig trögstut, och nära på tröttkörd var han, så att det gick sakta för oss, och jag brydde mig inte om att köra på hästen utan lät honom sköta sig själv, för jag tyckte synd om honom. Bäst han gick där och hängde med huvudet, ryckte han till baklänges och vart alldeles som galen. Jag körde honom framåt, men, då han kom till den där samma punkten på vägen, skvatt han till igen och for baklänges. Så pågick det tre gånger, för var gång blev han mer och mer ostyrlig. Jag hade all möda tygla honom, och på den tiden var jag ingalunda så blöt i händerna. Jag var inte förstörd av gikt och hopdragen av ålderdom då. Fjärde gången, jag skulle ha honom iväg, kastade han sig tvärt åt sidan och flög fram efter vägkanten, så att kärran höll på vältra omkull. I detsamma stämde det upp en psalm på vägen, där hästen blivit rädd. Jag kunde ej uppfatta annat av orden än "jag", men det sjöng, så att det gav eko i bergen omkring. Hästen rusade iväg som en vilding, och kärran gick bara på ett hjul i sänder hela sträckan nerom Baltjärnsgårdarna. Då jag nådde Erik Jons gården i Ensillre, fick jag äntligen så pass styr på hästen, att jag kunde kasta tömmarna över en grindstolpe. Han syntes någorlunda lugn, men, då jag skulle öppna grinden, jag hade ett ärende dit, spratt han till och slet av ena tömmen, fast den var alldeles ny, och så satte han av upp genom en tvärgata, men jag fick lyckligtvis tag på tömmen och tvingade honom mot en gärdesgård. Sedan jag lagat det, som gick sönder, gick allt lyckligt och väl ända hem. Den där hästen levde hela sin tid ut här i byn och ingen såg sedan minsta odygd av honom. - Jag har mycket grubblat över det där. Att det skulle förebåda något särskilt har jag ej kunnat förstå, men så pass mycket lärde jag av det där, att det nog finnes mycket här i världen, som vi ej kan se och ta på.

Ur Hammarsedtska arkivet: Övernaturliga väsen I. Allmänt.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA1285


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


VINTERBILD TEGELBRUK

BONDGÅRD BOSTADSHUS JORDBRUKSBEBYGGELSE VINTERBILD

ÄLV SKOG VINTERBILD

Vävprov

Stop

Plåtvals