Folkminnen

Uppteckning nummer NM-NHA01411

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Den enda jag minnes, som jag sett använda ……..

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Margareta Svensson År: 1908

Socken/stad: Haverö By/kvarter: Nybo

Den enda jag minnes, som jag sett använda långrocken att spinna på, var en gumma, som hette Karin Mårtensdotter och bodde på Haverökrogen. Hon spann både lin och ull, och ändå var hon blind. Jag var bara barnet då, en 10-11 år, men jag minnes ändå rätt väl, huru hon bar sig åt, för jag tyckte, att det såg så märkvärdigt ut. Linet, som hon skulle spinna, bredde hon till alldeles på samma sätt som man gör, då man skall spinna det på en vanlig rock. Sen lindade hon upp det på ena änden av en käpp, som kunde väl vara så där en aln lång. För att toet skulle sitta fast, band hon om det med ett semskat ålskinn. På samma sätt fäste hon även ullen, men den kardade hon till stora, tunna flak - inte till tullror. Då hon spann, höll hon käppen - med toet uppfastklämd längst upp under vänstra armen och riktad snett uppåt och fram, så att det, som skulle spinnas, var ungefär i jämnhöjd med huvudet. - Jag kan ej påstå riktigt säkert, men jag tror, att hon hade en trådända eller ett snöre fästat vid skaftet på rocken på samma sätt som man brukar, ha på snällan till en riktig rock för att göra fast tråden vid, då man börjar spinna. - Men det kunde väl också hända, att hon tvinnade till en trådända mellan fingrarna, och fäste vid den korta änden av skaftet, som stack upp ovan snällan på långrocken. -- Då hon spann, tog hon rocken i höger hand och rullade den hastigt utefter högra låret, så att den kom att snurra mycket fort. Sen höll hon den hängande. Tråden framför sig, och medan den snurrade, drog hon med vänstra handens tumme, pek- och långfinger ned små tottar av toet, men hon fick först akta sig, så att hon ej rev lös dem från tohuvudet, som hon kallade det av detta, som hon för var gång matade fram, så att den kom att vara mellan hennes båda händer - hon höll också i tråden med höger hand men nedaför - drog hon så ut till en lång, tunn strimla genom att föra vänstra handen uppåt. Så lät hon den högra handen likasom glida uppåt och forma tråden, likadant som då man spinner på en vanlig rock. Under hela tiden snurrade långrocken och snodde ihop tråden. -- Den tråd, hon fick till mellan var gång hon snurrade åstad rocken, lindade hon för var gång upp på den längre delen av skaftet, och den hängde förstås nedåt. Händerna höll hon under spinningen omkring en halv aln från varandra. - Det är nu över 50 år sedan.

Nordiska museet. Frågelista. Husliga sysslor II. Spånad.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA1411

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Diverse yrken och sysselsättningar

Kvinnoslöjder

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer

KYRKOUTSTÄLLNING KYRKOINVENTARIE LAMPETTER