Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M626

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Den "kloka" berättar

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Änka Anna Greta Dunder År: 1917

Socken/stad: Arnäs By/kvarter: Stenberg

Det var en gubbe i Fors i Själevad, som hette Ol. Nisch`n ( Olov Nilsson). Det är väl omkring c:a 20 år sedan han dog, och då var han gammal otjänligt. Det var en duktig gubbe till att bota både folk och fä, den där. Det var till honom från alla håll, och härifrån socknen skjutsade de ofta efter honom, då något var på tok. Jag började besöka honom för andra och det där pågick så att jag till slut hade varit till honom inte mindre än 15 gånger. Jag var då en 42 år. Så sade han till mig sista gången:" Det är synd om dej, att du skall, behöva gå den här långa vägen så ofta. Jag skall ta och lära dig, så att du kan hjälpa själv dem som kommer till dig." Jag följde med honom upp i kammaren. Nu hade jag med en halvstopsflaska brännvin från var och en som skulle ha bot.
Gubben tog bort hälften av brännvinet ur varje flaska, och sedan pissade han i den, så att den blev full, och så hade han i litet socker. Detta hjälpte för allt som var, men man måste gå till honom tre gånger för att det skulle riktigt bra. Men detta brännvin skulle den sjuke tvätta hela kroppen, börja uppe på huvudet och fara nedöver hela kroppen, detta skall göras på dagen medan solen är uppe. Man slår upp tredjedelen ur flaskan i ett handfat och värmer det något över elden, innan man tvättar sig därmed. Men man skall se till, att dörren är stängd, då man öppnar flaskan, ty kommer "väre" (uteluften) i flaskan, duger det till ingenting. Blir något över i fatet, skall man slå det i elden. För var gång skall man tvätta utför kroppen nio gånger, och det skall upprepas tre dagar å rad ur varje flaska. Från ena dagen till den andra skall flaskan förvaras ute i ett rum, där ingen varelse ligger och sover. Så lärde mig Ol Nisch-gubben, men jag har inte begagnat de där delarna. Jag brukar bara "kasta ut." Det skall vara ett oskrivet ark papper. I detta skall man samla ihop nio olika slags delar: guld, silver, tenn, järn o.s.v. Om man vill, kan man ta hår och naglar av den sjuke och lägga med. Sist sätter ihop papperet med en alldeles ny knappnål och går med det ut, och kastar det över vänstra axeln och säger: "Ta igen ditt, så tar jag igen mitt." Så går man därifrån utan att se sig tillbaka, men det var rätt, man skall först säga namn och ålder på den sjuke. Det, man kastat ut, försvinner med det samma. Det är aldrig värt söka efter det. De underjordiska tar det. Det är från dem sjukdomen kommer. Man behöver inte svära eller missbruka Guds namn. Det är Gud, som hjälper.
Jag har fått lov att hjälpa många människor, för det finnes så många "odjur" (onda andar) ute i luften. De försöker nog med mig också, med det har de inte mycket för, ty jag kan freda mig. Det är inte länge sen. Jag skulle bara ta upp ett ämbar vatten vid bryggan här ute i "drävja" (torvgrop, fylld med vatten). Gissa på! Blev jag inte fullsatt med utslag i hela ansiktet på en liten stund, men jag gick bara och kastade ned en knappnål i "drävja" och det stod inte på förrän jag blev bra.

Samma uppt. även under rubrik: V. Magi. f. ) Trollkunnigt folk och deras bedrifter. 2. ) "Viskarlar" och "kloka gummor".

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:III_1916. Uppteckningsnr: 626

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Sjukdomar och deras botande

Vidskepliga läkemedel

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer