Folkminnen

Uppteckning nummer NM-NEU35244_13

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Merendels grävde man sina brunnar själv. ………

Upptecknare: Carl-Herman Tillhagen
Meddelare: Torpare, Slaktare Olof Petter Höglin

Socken/stad: Liden By/kvarter: Järkvissle, Högland

Merendels grävde man sina brunnar själv. Andra använde sig av fackmän, särskilt där jorden var lös.

En grävd brunn var rund. Men det fanns också fyrkantiga. Där det var sand och grus kunde man få timra allt efter som man grävde sig ner och där blev brunnen fyrkantig. Timringen fick då stå till den ruttnade ned, då man fick gräva en ny brunn. Man sökte göra timringen så stabil som möjligt. Till vidare tog man vanligen kluvna granklabbar, furu gav vattnet smak.

Öppningen gjordes så vid att man kunde få rum att arbeta någorlunda bekvämt. Redskap vid brunnsgrävning var spett, hacka och spade. Jord och grus firades upp i ett ämbar eller en mindre så, som medhjälparen drog upp i en lina.

Var brunnen grävd i fast mark, kunde man mura brunnen, i allmänhet skulle man gräva brunn, när jorden frös. Annars kunde lätt en sten ramla ner från kanten och slå grävaren i skallen.

Var marken fast kunde man gräva ner till vattendjupet. I allmänhet stötte man där på pinnmo som var lätt att gräva i. Brunnens djup fick man också vara noga med. Då man lämnade arbetet med brunnen för dagen, kunde man sätta ett märke för vattenståndet. På så sätt kunde man få klart för sig om vattenståndet var att lita på eller om det var mer tillfälligt. Nog sökte man få vattendjupet en två alnar eller så.

När man kom ner i vattnet blev det besvärligare. Man fick försöka använda en skopformig skyffel. Stenar fick man försöka ta med händerna. För att slippa stå i vattnet gjorde man en ställning och så fick man pytsa därifrån det vatten som hade silat fram.

När vattendjupet var grävt som det skulle vara, firades sten ner och murningen kunde börja. Var sten skolades fast. Bakom muren plockades skrotsten så att muren väl stadgades. Någon sand lades inte i botten.

Brunnarna var olika djupa men en 18-20 alnar kunde man gräva. De finns en brunn i Melins-gården i Järkvitsle som är över 20 alnar djup.

Över brunnen timrade man ett golv av bjälkar. I mitten på detta var en lucka, ungefär en alm i fyrkant. Denna lucka lyftes i en stör eller stång eller handtag.

Nordiska museet. Frågelista. Brunar 2.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: EU35244

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Diverse yrken och sysselsättningar

Husbygge i allmänhet

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer