Folkminnen

Uppteckning nummer NM-AEU35208_104

Titel: Jag vet av två personer, om vilka jag hört berättas …………..

Upptecknare: Carl-Herman Tillhagen
Meddelare: Skogsarbetare Lars Backberg År: 1934

Socken/stad: Liden

Jag vet av två personer, om vilka jag hört berättas att de var i skogen och skulle jaga björn. Och mot kvällen skulle de gå till ett par fäbodar. Men då dom kom, så dom såg de där fäbodarna, så såg han, att det fanns folk där. Och det var ju så sent på året, att det inte brukade finnas några människor i bodarna. Och då tog dom och smög för att se efter, vad folk det var, för dom trodde förstås, att dom va skyttar dom också, som var ute i samma ärende. Och då dom kom så nära, att dom kunde se in, så fick dom se, att det var två fruntimmer, två jäntor. Dom blev rådlös förstås över att det kunde vara två fruntimmer i fäbodarna den årstiden, då det var så långt lidet på året. Den ena stod i spisen och lagade i ordning mat, precis som fäbodjäntorna brukade göra. Dom här karlarna gick emellertid in och hälsade, dom, och talade med dom som vanligt är som pojkar och jäntor gör. Och dom funderade med dom, om dom kunde få stanna hos dom över natten: dom var ute och jagade björn och undrade, om de där jäntorna visste om, om det fanns någon björn där, - och det visste dom förstås. Och så ville de där pojkarna stanna hos dem över natten, fast dom nog började undra om det stod riktigt rätt till med de där jäntorna. Och det fick dom naturligtvis så att dom låg med var sin där om natten, men då fick dom veta, att de var vittran eller något spökeri, för när dom låg med dom, så kände dom att jäntorna där voro kalla i kroppen.

Men på morgonen så sade jäntorna, att dom skulle gå en väg förbi ett berg, så skulle dom få möta björn, men då fick dom inte se sig tillbaka, för om dom såg tillbaka, så skulle dom bli sjuka. Och dom gick naturligtvis den där vägen, men den ena av pojkarna, han som var yngst, kunde inte hålla sig, utan såg tillbaka - och han blev sjuk. Men hans bror fortsatte och så mötte han björnen och sköt honom ned. Och då hörde han de där flickorna skratta och hurra i berget.

Men han måste ju vända och ta reda på bror sin, och då ropade de där flickorna i berget, att det där hade han till straff för att han såg sig om. Men brodern måste ju frakta honom till folk och han låg länge för det där, men repade sig i alla fall. Men han fick aldrig någon fångst mer, det var detsamma hur han gick. Men bror hans fick för jämnan.

Nordiska museet. Frågelista. Jaktens och fiskets folklore. Avskrift av Ulma 8317, 8318, 8319.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: EU35208

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Andeväsendena

"Rå"

Skogsrå

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer