Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M2204

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Menstruationsblod mot blödning

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Inspektör Lorentz Vincent År: 1917

Socken/stad: Trehörningsjö By/kvarter: Trehörningsjö

Det var hemma i Burträsk, då jag var 21 år gammal eller 26 år sedan. Vi höll på tröska hos far min. Då fick jag min vänstra tumme alldeles bortsliten i en växel. Det gjorde naturligen mycket ont, dock tog det, mig inte värre, än jag kunde gå in och lägga mig på en soffa. Det blev en förfärlig uppståndelse. Hela tröskarskaran kom in.
Allas mening var, att jag skulle förblöda, men med den delen var det ingen fara Det blödde ingenting att tala om. Med tummen hade en lång sena följt, så att det var ett stort invändigt sår. I detta stockade sig blod och levrades, så att det bildades en stor blodpropp, som stängde för de avslitna blodkärlen.
Det blev nu ett ivrigt dryftande bland skaran, huru de skulle bära sig åt för att förhindra, att jag skulle blöda ihjäl. Somliga föreslog, att de skulle strö snus i såret, andra att smörja i tjära.
Men så var där en gammal man, som ansågs vara "lite vis". Han sade, att säkraste medlet kunde flickorna åstadkomma. De skulle ta en tallrik och skrapa sig på insidan låren, med en kniv, så att de fick ihop tillräckligt mycket att täcka över såret med. Det var svårighet förmå dem därtill. Den ena flickan efter den andra ställde sig med ena foten på en stol, drog upp kjolarna och skrapade. De var generade för pojkarna, så att de vände sig bort från dem med detta förehavande.
Att de därvid kom att stå vända mot mig och alldeles intill mig, brydde de sig icke om. De ansåg mig nog vara i det allra närmaste döende. Det gick märkvärdigt fort för dem att få till en stor hög på tallriken. Men då de kom och ville lägga det på såret, visade jag dem, att det var ingen fara och tackade dem för deras vänlighet. Även om det blött aldrig så mycket, ty det såg allt annat än hygieniskt ut - alldeles svart som damm. Med detsamma räknade ut, att det skulle vara sådant, och det var det nog också delvis, men allra största delen var med säkerhet torkat menstruationsblod.
-----------------------
Anm.
Frånsett meddelarens vederhäftighet, vilken ej kan dragas i tvivelsmål, har föregående uppgift ändock en del trovärdighetens säkra kännemärken. Från folkmedicinsk synpunkt är det uppgivna medlet ej blott tillfredställande utan rent ut ypperligt. Det torkade blodet har kommit till ro - befinner sig i vila. Vid beröringen med detta skall det levande, rinnande blodet tvingas in i samma tillstånd - stelna, komma i vila. / Tvivelsuntan skulle denna mängd små, fasta partiklar, intryckta i såret, mycket kraftigt bidragna till blodets koagulering och därmed uppkomsten av en tilltäppande blodpropp./ Dock är det föga troligt, att den, som ordinerade medlet, tänkte sig saken på detta sätt, fast alldeles omöjligt är det inte. Sporerna ur torkad röksvamp ha ju allmänt använts att lägga i stark blödande sår. Mest troligt är det emellertid, att han i det torkade blodet såg uteslutande ett MAGISKT medel, vars verkan skulle komma sig av någon sorts väsens gemenskap mellan medlet och det flödande blodet, som skulle påverkas.
Enligt en allmän folkmagisk regel borde denna verkan bliva säkrare och kraftigare, eftersom medlet var tillsläppt av motsatta könet. Det anförda anser jag äga mycket god grund för sig i den omständigheten, att menstruationsblodet i en mängd andra fall faktiskt ansetts och använts som magiskt medel.
Med dess tillhjälp kan en flicka uppväcka kärlek hos män; om en kvinna, som mistat sin reglering, får tag på litet av en annans regleringsblod mister hon sin och blir sjuk; regleringsblod tar bort vårtor på människor och växter på djur, anses ypperligt att ge djur för "fånget" samt till att smörja på ormbett. Att flickorna vid det uppgivna tillfället i en hast kunde åstadkomma en "stor hög på tallriken" är helt säkert ingen överdrift. Det är nämligen ett allmänt känt faktum, att kroppslig renhet i könsligt hänseende varit fullkomligt främmande för landsbefolkningens kvinnor.
Tvagning och ansande av kroppsdelarna är än i dag helt säkert långt ifrån vanligt. Förr var det regel, att man inte alls befattade sig med den sortens toalett. Orsakerna härtill hava varit flera - först och främst bristande renlighetsbehov i allmänhet. Men vidare har det inte varit så lätt att slippa till med en så pass intim och omständig förrättning åtminstone vintertid, då de i regel hade endast köket uppvärmt. Allmogekvinnorna ha varit långt mera blyga för sin nakenhet, än man skulle tro av uppgiften här ovan. Vi få komma ihåg, att flickorna den gången ansåg det handla om ett människoliv. Sist men icke minst torde hava bidragit den sorgliga vanvördnad de hyst och ännu hysa för könsorganen och deras förrättningar. Vad kvinnorna beträffar har den tagit sig uttryck i en rent upprörande likgiltighet för sin egen kropp under opasslighetstillståndet. Byxor ha ju först under de sista 20 åren kommit till allmänt bruk bland landsbygdens kvinnor. I strängaste vinterköld, i ur och skur i snö till midjan ha de gått med bar underkropp.
Undantag har icke gjorts vid regleringstiderna och under havande tillstånd. Svåra underlivslidanden och andra svåra sjukdomar ha visserligen blivit följden för ganska många, men de flesta tyckas ha sluppit ifrån utan större men. De ha varit underbart motståndskraftiga.

Anmärkningen finns efter fritext sidnr. 2 och 3.

Samm uppt. även under rubrik: V. Magi. d. ) Magiska medel. 1. ) Från levande människor.

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Sjukdomar och deras botande

Vidskepliga läkemedel

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer