Folkminnen

Uppteckning nummer NM-SEU27662_1

Titel: I 1800-talets senare del levde i Torp socken, Medelpad, ………..

Upptecknare: O.J. Carlsson
Meddelare: År: 1944

Socken/stad: Torp By/kvarter: Skönberg

I 1800-talets senare del levde i Torp socken, Medelpad, en allmogespelman, allmänt kallad Spel-Jöns. Hans föräldrar voro fattiga, hans mor var dalkulla och sades vara ovanligt vacker så att när hon stod brud påstods det av församlingsborna att ej någon vackrare kvinna beträtt Torps kyrka. Spel-Jöns syskon voro tio, varav Jöns var den av naturen sämst lottade, med ett ofördelaktigt utseende och till ytterligt närsynt - samt även mindre modig som framgår därav att han ej vågade inlåta sig på kyrkogårdsbesök under småtimmarna, som på den tiden på landsbyggden ansågs höra samman med fiolspelning. Jöns hade som mycket liten fått tag i en trasig fiol, och att mixtra med den var hans käraste sysselsättning. När han blev äldre - slog han sig på att laga moraklockor. Jöns var sånt barn inom familjen mycket tillbaka så att hans mor ej visste att han kunde spela fiol förrän han vid 11 års ålder fick följa sin mamma till Sundsvall och Jöns kom att gå förbi en musikhandel och fick syn på de fioler som voro utställda till skyltning, då gick det ej för hans mamma att hålla honom längre, i stället behagade Jöns stiga in och på sitt landsmål fråga pris på olika fioler, genom sin socken, dialekt och han därtill såg lite konstig ut och för övrigt dåligt riggad tog handlanden saken från den gemytliga sidan och lämnade de upplysningar Jöns önskade, men - tillade han - kan du spela en riktig polska får du den här - pekade på en fiol, vilket gav Jöns anledning fråga om det var allvar - vilket handlanden stod vid och Jöns var ej sen, att ta itu med förberedelserna till provspelning, vilket bestod i att ytterst omsorgsfullt stämma fiolen, vilket tog en rundlig tid och handlanden under tiden på sina frågor och anspelningar ej kunde få ett ord av honom - äntligen var fiolen stämd och Jöns klarade priset och hans mor blev högeligen förvånad som ej visste om Jöns spelkunnighet. Jöns blev med åren allt bättre och bättre på fiolen och samtidigt värre och värre i superi. Jöns blev med tiden gift med en Jemtlandsflicka som hette Sara och som han med åren ej aktade allt för högt. Fru Sara hade ett riktigt vackert hår som Jöns hanterade ganska omilt när han i sus och dus - kom hem från bröllop och lekstugor och som Sara hade all anledning att vara missnöjd över. Allt nog en dag hittades Sara på huvudet i en vattengrop om detta skett av våda eller ej är ej utrett.

Jöns blev vid ett bröllop förbisedd som spelman enär han skötte sig mindre korrekt efter generös spritförplägnad. Den som fick förtroende att spela på detta bröllop var hans gode vän S. - Närsom nu S. skulle spela - blev det ingen spelning av, så snart stråken vidrörde strängarna brast dessa. S. påyrkade då att Jöns skulle inbjudas närsom han enligt hans mening skulle finnas nånstans ute kring knutarna, vilket också skedde och S. med all aktning för sin överman överlämnade spelningen till Jöns.

Nordiska museet. Frågelista. NR. 113. Spelmän.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: EU27662

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Sagor och sägner

Sägner

Varjehanda sägner: Om:

Spelmän

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer

ARKEOLOGI GRAVHÖG VÅRBILD GRAVANLÄGGNING