Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M3198

Titel: Ett par märkliga fall av "kuckel"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Skräddare Nils Erik Ritzèn År: 1918

Socken/stad: Ådals-liden By/kvarter: Åsmon

Jag vill inte gärna tro på "Kuckel", men jag har varit med om ett par saker i den vägen, som gör, att jag inte är riktigt tvärsäker på, att det inte finns en del förborgade krafter. - Då jag var 14 år, fick mor min en så förfärlig värk i ena armen, att hon varken kunde ligga eller sitta utan fick lov vanka och gå beständigt. Hon sade, att det var värre än den värsta barnsäng, Då fick jag ta och fara till Jon Jonsson i Tara. Han var "visgubbe".
Hemifrån och till Tara var det 1½mil. Vi kända varandra förut, gubben och jag, men han kunde ej genom någons underrättelse veta, att mor var sjuk, ty Tara ligger åt sidan till om stora vägen. Då jag frampå kvällen kom in till honom, sade han: "Jasså , du kommer nu! Jag har väntat dej. - Det är ingen fara med mamma. Hon skall nog bli bra igen. Du har väl brännvinsflaskan med?" Det hade jag.
Han tog flaskan och gick in med henne i en liten kammare, där han stannande en stund. Då han kom tillbaka med flaskan, slog han upp en sup ur henne och gav mig, i det han sade: Det är nog bäst, att du tar den där, för då du kommer till Postmördarbacken, möter du fyra fulla karlar, och de kommer att göra dig obehag, om du inte tagit den här supen". Jag drack ur glaset och kunde ej förmärka, att det var annat än rena, klara brännvinet. Det var den medicin, mamma skulle ha.Jag tror inte, att han gjort något annat med flaskan än läst över den.
Sedan jag vilat hästen en stund, begav jag mig på hemvägen. Mycket riktigt mötte jag fyra fulla karlar i Prästmördarbacken. Det syntes inte som de såg mig, och jag tror inte heller, att de gjorde det.
Mamma fick brännvinet och smorde sig därmed, och värken stannade så med detsamma, som då man slår vatten på elden. Jag är rent tvungen, tro, att det var något mera än vanligt med den där gubben i Tara.
Det var den ena händelsen, och den andra är inte mindre märkvärdig.
I mina uppväxtår levde i Junsele en gammal gubbe, som sades vara mycket skicklig till att stä blod. Strax innan han dog, lärde han bort konsten till en av mina bekanta, en vuxen pojke.
Inte långt därefter skulle den där pojken och jag slakta en killing. Då föll det honom in att pröva, om det var något bevänt med den där blodstädningskonsten. Då jag skurit av blodkärlen i halsen på djuret, tog kamraten upp sin kniv, lindade om den en sudd "stry" (blånor) och stack sedan fast den i en husknut, samtidigt med att han mumlade en trollformel, som jag dock inte kunde uppfatta. Ögonblickligen tvärstannade blödningen, och det blev alldeles vitt i såret.
För oss att sedan få det till att blöda igen var stört omöjligt, huru vi än sargade och skar i halsen på killingen, och vi blev rent förtvivlade över att vi ej fick ihjäl honom. Slutligen skar vi av honom huvudet. Då han likväl sparkade benen, grävde vi ned honom i kasen. Pojken lovade dyrt och heligt att aldrig mera försöka stä blod vid slakt. Och detta är alltsammans fullkomlig sanning, så otroligt det än kan låta.
------------------------
Obs!
Sagesmannens trovärdighet är höjd över allt tvivel. Han är själv intresserad folkminnessamlare och har utgivit en mycket bra bok i ämnet: "Ur öfre Ådalens folkliv", Sollefteå 1912. Både åt Nordiska Museet och Härnösandsmuseet har han gjort mycket värdefulla tjänster såsom synnerligen omdömesgill och flitig samlare av kulturföremål. Det skulle helt säkert aldrig hava fallit honom in att lämna en i minsta mån vilseledande uppgift till ett museums arkiv. Som han därtill är mycket beläst och fördomfri, kan man ej misstänka honom för självbedrägeri. Även om så skulle vara fallet, då de relaterade händelserna timade, skulle han med säkerhet ej nu hava varit fången däri. Man torde få ta hans uppgifter här ovan fullständigt efter bokstaven och - sedan förklara fallen, om man kan.

L.Jn.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:IX_1918. Uppteckningsnr: 3198

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Sjukdomar och deras botande

Signerier

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer