Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M1396

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: "Hovslager Hans" skjuter "trollskott"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Gästgivare Olof August Hedberg År: 1917

Socken/stad: Dorotea By/kvarter: Ormsjö

Johan Persson i Arksjö var svåger till min far. Han blev med ens tokig, så att det måste vakta honom. Bl.a. så jojkade han som en lapp. Det där pågick rätt länge,och han tycktes inte bli något bättre. Fick de så höra, att "Hovslagar Hans" befann sig i Avaträsk. Han var "spåkarl". Pappa körde då genast till Arksjö. Då de kom Braksjön, tröttnade körkräket med ens. "Jasså! Det är på det här viset", sade Hans då märren stannade och inte gick få ur fläcken. Han steg så av, gick fram och lyfte upp huvudet på märren och strök henne sakta baköver ryggen. Hon stod stilla, tills han kom med handen bakpå gompen, men då satte hon iväg, så att Hans nätt och jämt hann slänga sig med. Det gick i fullt trav ända upp på gården i Arksjö. - I två hela dygn gjorde Hans ingenting annat än bara söp och gick då och till skogs. Emelllanåt låg han alldeles redlös. Från skogen tog han hem åtskilliga grova vidjor och satte undan dem inne i stugan. Slutligen kom stunden, då han skulle bota den sjuke.Alla i huset utom pappa visade han ut. Så tog han en näve silverslantar i munnen och tuggade på dessa, så att skummen stod ut genom munnen på honom, samtidigt med att han gick omkring i stugan och slog väggarna med de där vidjorna, tills han hade bara korta stumpar kvar. Sedan drog han sängen med den sjuke mitt på golvet, laddade en bössa, ställde sig bakom sängen och sköt över denna mot muren, så att rappningen yrde kring hela stugan. Så fort det smällde, störtade Hans omkull och föll i en sorts dvala. Min far hade order att ögonblickligen draga honom av den fläcken och skaka honom, tills han kvicknade vid, och det gjorde han och. Johan Persson fick efter detta igen sitt förstånd, men om jag minnes rätt, blev en liten flicka, som låg och sov inne i stugan, i stället vansinnig, men jag vill inte säga det som alldeles säkert. I samma ögonblick Hovslagar Hans sköt sitt trollskott, störtade en lappkäring till marken i Liden i Junsele, ty det var hon, som "spått" Johan Persson, så att han blivit tokig. Detta talade far själv om för oss, och jag är säker på att han inte ljög. - Hovslagar - Hans dog under en sådan där avsvimning. Hans medhjälpare hade varit så druckna, att de inte begripit sig på att skaka honom tillräckligt.
_____
Min morfar, Erik Johansson i Stornäs, Vilhelmina sn. hade i sin ungdom biträtt "Hovslagar - Hans", då denna kurerade en häst. Morfar var en alldeles ovanligt fördomsfri och klarsynt man, men han kunde icke annat än förundra sig över det ögonblickliga, alldeles påtagliga resultat, till vilket "spåkarlen" kom med tillhjälp av - så vitt morfar kunde förstå - endast besvärjelser och ceremonier.
L.Jn.

Samma uppt. även under rubrik: V. Magi. f. ) Trollkunnigt folk och deras bedrifter. 2. ) "Viskarlar" och "kloka gummor".

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:V_1916-1917. Uppteckningsnr: 1396

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Sjukdomar och deras botande

Varjehanda om hälsa och sjukdom

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer