Folkminnen

Uppteckning nummer NM-NEU50330_2

Titel: Det fans fisk i sjöarna och åarna och vilt …………….

Upptecknare: Arvid Edblad
Meddelare: Manne Molander År: 1958

Socken/stad: Ljustorp By/kvarter: Laxsjön

Det fans fisk i sjöarna och åarna och vilt i skogarna för i tiden, för så där en 60-70 år sedan. Och det var inte ens ovanligt, att man ibland stötte på björn i snårskogen eller vid vattendrag. En gammal Viksjöbo förre jordbruksarbetaren fiskaren och jägaren Manne Molander kan berätta både allvarliga och roliga historier om den gamla goda tiden. Han var till och med mött självaste bamsefar i sin ungdomsdagar.

Markerna kring stora Laxjön i Ljustorp alldeles på gränsen till Ångermanland, känner jag nog som få i dom här trakterna säger den grånande Manne Molander. I köket till den gamla skolan i käckelsmon som på åldersdagar blivit bostad åt den alltjämt pigge humoristke arendartorn från Laxsjön.

Jag har bott häruppe i vildmarken i inte mindre än femtio år däraf 20 år alldeles ensammen. Sex av mina sju barn är förexten födda på Laxsjögården. Hustren min Margreta Hamberg som dog för tre år sedan skulle också kunnat berättat åtskilligt från de hårda åren. Vi gjarde för det mästa våra uppköp i Ljustorp, fasten det var två mil dit och bara en mil Viksjö. Men se det tröjde länge innan det blev väg till Laxsjön, och därför var lindrigast och bäst att använda sig av de stora sjöarna så mycket som möjligt. Dom var bra att ha både vinter och sommar.

Jag var arrendator åt Sundbolag och vi levde på jordbruket och fiske och mera sparsamt på jakt, fortsätter Manne berättar vidare. Jo gosse det fans fisk på den tiden. Det fans förfärligt gott om sik och öring i Laxsjön. Öringar på en 6-7 kilo, var inget ovanligt och blanklaxen, som gick upp från Ljustorpån, var grand den med även om den inte var så vanlig och gädda gosse!' vilka fiskar!' Gäddbitar på så där 10-12 kg. var nästan vardagsmat. Jaa det var omåttligt gott om fisk i sjön. Manne Molander blir drömsk i blicken och sitter tyst en stund hans berättariver och måttförssärkringar har värkat trovärdiga. Han ger mig en stadig blick över bordet jag frågade ni tog väl fisken på nät förstår jag. Vest tog vi fisken på nät. La man ut ett nät över natta, så hadde man en 70-80 sikar och öringar på morron nar man vittja. De va fiske de gosse. Då fans det fisk i alla sjöar. Nu är ju allting förstört vettja. Ibland en två tre gånger under sommaren, gick jag Återvänningen en sjö och meta med mask. Då blev det stenbit. Och vilka bitar gosse! jag fick stenbit vägde häla kilot. Det va fisketurer de gosse.

Tjockt med skogsfågel jakten intressrarde jag mig inte så mycket för, men nog fans gott om skogsfågel alltid. Det satt tjockt i skogstopparna.

Och hare! den skuttade tätt kring stugan ska jag säga.

Och nog var det vildmark krin Laxsjön. Det var långt till grannen, men man blev van det så småningom, och arbete hade man fullt opp, så man täntk inte så mycket på de säger Manne. Om jag stötte på nån björn nån gång där uppe. De kan du slå dig i backen på gosse. Jag var välr en 13-14 år när jag mötte en verklig bjässe. Jag hade tjänst som getpocke då i trakerna mellan Villola och armerika norr om Viksjö. En dag dök en björn upp framför mej på bara 10-15 meters avstånd. Stor var han och han ställde sig bara å glodde på mej. Korna blev alldeles vilda och stack hemåt med väldig fart. Själv han jag alldrig bli riktigt rädd vad de kom sig av, men jag drog mig åta bak för att få skydd i småskogen och sen sprang jag hemåt sam väg som korna. När folk fick höra de beslöt man att knäppa bamsefar. Björnen lufsade omkring i markerna, fiskade i ån ibland mumsade på allehanda gott han stötte på och drog sig ganska rakst norrut. Sollefteåtrakten ringde man in honom. Men då hande något tragist. De var naturligtvis strängt förbjudet för någon karl gå innaför ringen men trots detta hände det. En Nordanå-bo som var klädd i brun rock, hade slunkit in och när en av skyttarna såg någe stort och brunt röra sig i snårskogen, lät han skottet gå. Karl stöp naturligtvis men han ledvde tills dan därpå. Ja man fick till slut björnen också. Det var en väldig stor bjässe. Kusligt ibland Manne Molander, som är född i knäckelbäksmon, berättar sedan livfult om vardagslivet uppe vid Laxsjön och går till och med upp vinden för att visa några nät och visa fångsreskapen. Han är nu ensammen nu. Han sköter själv hushållet reder sig gott och drar varje sommar på nytt till Laxsjön, som han och hustrun annars lämnade för 10 år sedan. Han kan inte hålla sig borta från den sjö och de skogar som under ett halvsekel gav och hans stora familj leverbröd och trygghet.

Nordiska museet. Frågelista. NM. 87. Jakt och djurfänge.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: EU50330

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Jakt, djurfångst och fiske

Jakt - och fiskerihistorier

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer