Folkminnen

Uppteckning nummer NM-NEU50330_3

Titel: Men jag kommer ihåg att berätta säger Molander ……………

Upptecknare: Arvid Edblad
Meddelare: Manne Molander År: 1958

Socken/stad: Ljustorp By/kvarter: Laxsjön

Men jag kommer ihåg att berätta säger Molander och plirrar med ögonen. Jag kan till exsempel berätta om en rävjakt som var alldeles exstra och som en del har svårt att tro på fasten det är dagsens sanning. Det var för en 12-15 år sen på Laxsjön en söndag då jag tog med mej en inackoderat stövare och gick till skogs för att jaga. Vi stötte på räv i snårskogen jag la an men bommade. Det var ju några år sedan jag prövat jaktlyckan. Så småningom tog de inte hårt. Men det värsta var att sköt bom tre gånger till på rävuslingen, som så småningom drog sig mot gården men. Han kröp till slut under sommarlagårn. Hunden drev emellertid ut han och så jorde räven en runda i skogen och kom sen tillbaka och sökte nu skydd under vinterlagårn. Samma visa ijen. Men nu bar det ner mot sjön. Räven tog skydd under en gammal loge men hur jag och hunden letade kunde vi inte få korn på rackarn. Jag började ge upp hoppet. Då plötsligt hunden försvann. Jag gick hemåt där mötte frun min och förklarade att det hade varit ett forskracklig liv under stugan. Då berättar Manne att det visade sig att räven på något sätt listat sig ut ur gömstället, gjort en lycka inåt skogen och sedan stuckit direkt mot gården. Det låter otroligt, men räven hade sen tagit vindstrappan i några jätteskutt och hoppat ned i en säng som stod bäddat på vinden. Eftersom hade stövaren kommit in stugan, uppför trappan och sen på mickel i sägnen. Det blev ett fasligt liv. Värre än en tuppfäktning gumman fick till slut tag i hunden och drog den ned i köket. Det var då jag kom från sjön. Jag rusade upp med bössan men mickel var borta. Gumman hade glömt stänga farstudörren och troligen hade han stukit den vägen trodde vi. Men vi började misstänka annat på måndagsmorron. Efter lagårsbestyren tog jag hunden och bössan för att gå till skogs ijen och göra upp affären med rävrackarn. Men när jag kom ut i farstun vägrade hunden gå vidare. Han drog åt vinstrappan och var envis som synden. Till slut fick han som han ville. Han stack som ett jehu upp på vinden och rakt i sängen. Där låg räven stridsberedd. Har du hört på maken. Räven låg i sängen Den måtte ha varit där uppe hela natten sa Manne jag vågade inte skuta för att inte träffa stövaren. Jag fick tag i en stadig påk, men det var omöjligt att få ett ordentligt slag på mickel, och till gick jag ner efter bössan. Upp ijen. Och bakom en kladeskista lyckades jag je rävuslingen slutskottet jag ger mig den på att räven bott en längre tid uppe på vinden och sovit lungt i sängen medan en annan svurit ve och förbanelerse over hönstjufven som jort markerna osäker. Den rävjakten glömmer jag alldrig så berättar Manne Molander.

Nordiska museet. Frågelista. NM 87. Jakt och djurfänge.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: EU50330

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Jakt, djurfångst och fiske

Jakt - och fiskerihistorier

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer