Bänken från Tuna
Dela: 
|
Murberget, Länsmuseet Västernorrland har fått en spännande gåva från Hembygdsförening i Tuna. Det är en bänk som skänktes av hemmansägare Olof Olsson i Sköle till Tuna hembygdsförening redan 1950.
Tuna hembygdsförening tyckte att de inte kan garantera bänkens säkerhet på hembygdsgården och skänkte den därför till Murberget. Enligt uppgifterna skulle bänken ha tillverkats kring mitten på 1600-talet. Bänken har blivit ett spännande forskningsobjekt då den enligt uppgift skulle vara från 1600-talet samtidigt som bänkens form och dekor talar om en äldre möbel. Bänken är hopsatt av enkla brädor intappade i varandra och förstärkta med träpluggar, en typisk romansk teknik vid möbeltillverkning. Det finns några fina dekorer i form av kulor vid bänkens kortsidor. Ryggstyckets övre del är avslutat med en upphöjd och stiliserad vågformig bladranka vid styckets båda ändar. Det finns tre snidade plankor i ryggstyckets nedre del. Två av plankorna har ganska lik dekor med enkel bandornamentik med ett slags tvärgående band som formar en liggande åtta i mitten. Samma ornamentik fast betydligt enklare utformad har det tredje stycket.
Lennart Karlsson har skrivit en bok om romansk träornamentik i Sverige. I boken finns bland annat information om bladrankor i den romanska konsten. Den vågformiga bladrankan vid ryggstyckets övre del består längre av fyra blad. Antal blad i rankan har varierat från tre i början av 1000-talet till flera blad till. Den är mycket vanligt förekommande både i den svenska och norska romanska konsten som i den europeiska. (sid 77 hos Lennart Karlsson) Plankorna i ryggstyckets nedre del visar på den enkla medeltida träornamentiken som till en viss del påminner om bandornamentiken från 600- och 700-talen. (sid. 138 och 139).
Enligt givaren fanns bänken i en stor sal på gården sedan generationer tillbaka och enligt traditionen användes den vid bröllop. Bänken hade plats för brud och brudgum. Det finns en möjlighet att denna sal på gården i Sköle användes för många par som gifte sig i trakten. Detta är möjligt med tanke på att vigslar under tidig medeltid inte alltid förrättades av kyrkans män utan av kontrahenterna själva ! Denna tradition ifrågasattes allteftersom, inte bara av kyrkan. Det uppkom många konflikter då en av parterna senare ändrade sig. Kyrkan krävde till slut att två vittnen samt prästen i form av ett auktoriserat vittne är närvarande vid vigselakten.
Kyrkan strävade också efter en kyrklig vigsel. Sådan vigsel ägde rum framför porten till kyrkan. Efter den firades mässan då bruden stod i centrum. Brudbänken eller brudsäte användes mest av bruden men även brudgummen kunde få plats. Bänken stod i så fall vid östra delen av långhuset omedelbart framför triumfkrucifixet och korskranket. Brudbänken fanns alltså både på en gård men även i en kyrka redan under medeltiden. (sid 39) För att få en bättre uppfattning om när bänken tillverkades utfördes två olika analyser. En C-14 analys som visar när trädet fälldes eller snarare dateras den del av plankan där provet togs. Dessutom genomfördes en dendrokronologisk analys av en bred planka (samma planka där C-14 provet togs). Den dendrokronologiska analysen daterar virkets ålder med hjälp av årsringarnas tjocklek.
Då C-14 provet inte togs i ytveden kam vi sluta oss till att trädet är något yngre än dateringen. Sammantaget ger de båda dateringsmetoderna som resultat att trädet fälldes under första halvan av 1300-talet. Möbeln är alltså tillverkad under mitten på medeltiden och har formspråk som tillhör den romanska stilen. Litteratur:Lennart Karlsson, Romansk träornamentik i Sverige, 1976 Text: Katarzyna Forsberg,
föremålsantikvarie och Ola Georg, Arkeolog
|
