Lyssna

Titel: Minnen från Holm. Anders Forsgren berättar (del 04 av 10)

Spellängd: 8:49

Länk till nerladdning av ljudfilen

Beskrivning: Om att de hade sex försångare i Holm kyrka. Dessa tog upp psalmerna så att allmänheten kunde följa med och hålla tonen. Berättar om en av försångarna, Nils-Olof Lindkvist, som var född 1836. Anders lärde av honom när han skulle konfirmeras.

Anders bodde då hos det gamla paret tre dagar i veckan, tillsammans med pappan och en bror, som arbetade i skogen. Han var mycket ensam med gamlingarna innan de andra kom från skogen. Nils-Olof Lindkvist låg ofta på sängen och sjöng psalmerna, särskilt Högste Gud allt värdes höra, vad det barn nu bedit har. Anders demonstrerar och sjunger psalmen på gammalt, kyrkligt och långsamt vis. Ett mycket fint och karaktäristiskt sätt att sjunga koraler på. (Jämför runökoralerna, dalakoraler)

Berättar att han ledsnade på psalmerna, men tyckte att det var fint när han blev äldre och tänkte tillbaka. Om hur han lärde sig psalmerna genom att lyssna. Om att försångaren bodde där tillsammans med en tant, som hette Anna. På den tiden fick gamla människor klara sig själva. De hjälptes åt vid Harrsjön, där de bodde.
Om att uttalet var mycket speciellt, långsamt och tydligt.

Anders går iväg och sätter in ved i spisen.

Berättar att konfirmationsundervisningen startade i januari. Sedan konfirmerades barnen i mars. Om hur de tog sig fram på vintervägarna, om matlass som kom med häst från Sundsvall, om att man körde häst vintertid och rodde sommartid. De hade en roddbåt med två årpar. Om att försångaren Nils-Olof Lindkvist var en tusenkonstnär, gjorde fällor, beredde skinn och sydde kläder av vadmal

Anders Forsgren, född 1907, Holm socken, berättar för Inger Stenman (inspelning), Murberget, Ola Hanneryd och Annika Johansson, Sundsvalls museum. Ola Hanneryd hade fått kontakt med Anders Forsgren genom sitt arbete som byggnadsantikvarie. Annika Johansson, som hade släkt i området, kände honom väl. Tillsammans åkte vi dit för att ta del av en koral, som Anders sjöng på gammalt vis, och som han ville förmedla till senare generationer. Vi fick den och mycket, mycket mer.

Vi sitter i Anders kök. Elden sprakar i vedspisen och kylskåpet surrar. Han går ifrån och lägger in vedträd i spisen lite nu och då. Anders verkar förtjust över att kunna överraska oss med vissång och berättelser av skilda slag. Året är 1990