Folkminnen

Uppteckning nummer NM-MKU423_16

Titel: Religionsundervisning i någon form,…

Upptecknare: Helmer Granbom
Meddelare: År: 1966

Socken/stad: Borgsjö By/kvarter: Ånge

Religionsundervisning i någon form, om vi inte dit räkna morgonbön, aftonbön och bordsbön, förekom icke. Huruvida det förekom i strängt religiösa hem, hos baptister, missionsförbundare e.d. vet jag ej, ett vet jag att katekesplugget för barn, hörde redan då till det förgångna, man lärde läsa på annat sätt redan då. Om Gud talades inte mycket, men däremot om änglarna i himmelen. Dessa voro, enligt barnens uppfattning, småbarn som dött här på jorden och som Gud tagit till sig upp i himmelen, där han förser dem med vingar. Till dem skulle vi få komma och ha dessa änglar till lekkamrater, om vi voro snälla. Den förmånen skulle vi gå miste om, i fall inte voro snälla. Om den onde talades mycket sällan och om djävulen aldrig Svära eller säga svärord fick vi icke ty det hörde i så fall Gud och de fick inte ha "småänglarna till lekkamrater" efter döden.

Småbarn i kyrkan var ytterst sällsynta, de voro ofta störande, om de var närvarande vid Gudstjänsterna och när de döptes, skedde det efter Gudstjänsten. Först när barnen var så försigkomma, att de förstod att vara tysta och lugna, kanske vid fem eller sex-årsålder, fick de följa föräldrarna till kyrkan. Undantag från den regeln förekom.

Den vanligaste aftonbönen var utan konkurrens "Gud som haver barnen kär", men även "Det går en ängel kring vårt hus" förekom.

Nordiska museet. Frågelista. NM. 174. Barn i förskoleålden.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: KU423

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Barnet

Fostran

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer