Folkminnen

Uppteckning nummer NM-MEU52525_4

Titel: Det har även förekommit bröllop, ………..

Upptecknare: Helmer Granbom
Meddelare: År: 1962

Socken/stad: Borgsjö By/kvarter: Partebo

Det har även förekommit bröllop, som dels på grund av sin storslagenhet, dels på andra, mindre hedervärda orsaker, låtit tala om sig, lång tid efteråt. Jag skall här nedan försöka att ur minnet berätta dess förlopp. (Jag kan ge besked, om herrarna så vill, ty jag var med.)

Bonden Lars Forsberg skulle gifta bort sin ende son, Magnus, Hans utvalda var tjänstepiga på gården sedan något år tillbaka, hennes namn var Ragnhild. Forsberg var av en ansedd storbondesläkt fastän själv inte särdeles klyftig. Hans största intresse tycktes inskränka sig till "brända och distilerade drycker", vilka inte hindrade att Lasse och hans gumma Kajsa skulle ställa till med ett storbröllop, värdigt en storbonde och deras ende son. Det blev också ett bröllop som lät tala om sig lånliga tider efteråt, fastän inte på det sätt som de hade tänkt sig. -------

Ute på gården hade man, högtiden till ära, icke alenast rest en provisorisk flaggstång (sådan fanns ej i byn förut) utan även planerat en proviorisk berså av gröna lummiga björkar, med säten omkring ett bord inuti. Omkring detta bord hade några glada själar samlats för att spela tjugoett, där slantarna hastigt bytte ägare. Där skrålades och sjöngs, där hojtades och svors. Bland kortspelarna fans de som inte kunde ta en ton utan att den blev falsk, men just dessa sjöng alra ljudligast, i all synnerhet när det gällde visor, så fula och så oanständiga, att de passat bättre i en kolarkoja så långt in i skogen, att de varit utom hörhåll för kvinnoöron.

Ett par andra dråpliga episoder kan vara värda att nämna; Några av de glada bröllopsgästerna hade kommit överens om att "hissa" Lasse-gubben. När de fick tag i gubben, som då var ganska välbeskänkt, satte de honom på en karmstol, för att undvika eventuella missöden. Så grepo de tag i stolen och började lyfta. Detta gick troligen för fort, ty när stolen med gubben på kom ungefär en meter från marken, ramlade Lasse framöver och fortfarande för att ingen olycka skulle ske, fick den som stod bakom stolen tag i skörten på gubbens bonjour, som helt naturligt inte var fastgjorda med tanke på någon större påfrestning, utan lossnade, varigenom bonjouren förvandlades till en jacka som inte räckte längre ner än till spänntampen på västens bakstycke. I stället för att, som man kunnat vänta, ta malheuren fråna den humoristiska sidan, blev han ytterst förtörnad och lät sig, på sin hembygds urgamla dialekt undslippa: Å fi faen hur e bär er at! Jo nu ha ja svartklär nu. Därefter uppsökte han sin gumma och sa till henne: "Hördu Kajsa, Ja men att du går in ti vårat å koker en gröt innan ve lägg ass".

Det är vanligt och hör till anständigheten att enligt gammal god sed bröllopsgästerna efter middagen innan dansen på logen börjar, "begåvar". Det vill med andra ord säga, att när det skall tackas för maten, man då har en sedel väl hopknycklad i handen, som bruden helt oförmärkt tar emot och lika oförmärkt smusslar undan i en väska. Att bruden får pengar skall synas så lite som möjligt. Denna sedels valör kan variera från fem till femtio kronor och ännu högre, beroende på råd och lägenhet, nära släktskap eller andra orsaker. Denna ceremoni försiggick någorlunda städat, ända tills pengarna skulle räknas, vilket skulle ske omedelbart efter att den siste gästen pliktskyldigast tacka och begåvat. Då, med ens var det slut med brudgummens ömma låga och bruden hulka och fällde bittra tårar, de kunde inte enas om vem som skulle förvalta sedelhögen. Brudens argument var att hon fått den och egenhändigt tagit emot och tackat. Brudgummen var lika säker på att det var han i egenskap av husbonde som skulle ha pengarna å nu tar du hit pängarna kärring.djl. och därmed basta. Hur detta bröllopsgräl slutade, överlät jag åt andra att bevittna, som möjligen hade större intresse av utgången. Min uppfattning om vem som var rätt person att handha pengarna, var i detta fall inte så noga de räckte ändå inte så länge.

Nordiska museet. Frågelista. Bröllopsminnen.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: EU52525

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Giftermål och äktenskap

Äktenskapets ingående

Bröllopet

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer