Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-S715b

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: En prästhistoria.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare Lars Petter Mikaelsson  År: 1917

Socken/stad: Arnäs  By/kvarter: Stybbersmark

Det var en gång en präst, som hade onaturligt korta ben och till på köpet var han hjulbent, så att benen blev av den orsaken kortare än nödigt hade varit. Hans mor hade väl varit så okunnig eller oförsiktig, att hon stigit inom hästskaklarna någon gång, men det var inte det som det var frågan om den här gången, Jo så nu var det på det sättet, att klockaren hade en gris, som var omåttligt stor, och stora grisar är inga svaga djur. En dag på sommaren hade kyrkväktaren lämnat kyrkdörren öppen, så att all den gamla predikolukten skulle få ryka ut och frisk luft i stället få komma in. Klockargrisen gick ute och bökade och bökade på dagen, och då han fann kyrkdörren öppen, stegade han iväg in och gick och lade sig mellan ett par bänkar och somnade och vaknade inte förrän det var mörkt. Han skulle förstås iväg ut och hem, men nu var dörren stängd. Grisen ville inte på villkors vis ligga i kyrkan på natten, och vem vill förresten det. Han till att knuffa mot dörren, grymtade och leva om sig. I detsamma gick någon förbi och fick höra det där. Den iväg till prästen och sa, att nu fick han lov ikläda sig andens vapenrustning och sta och driva ut fan ur kyrkan, för nu var han där. Prästen tog kvickt på sig kappa och krage, nappade åt sig handboken och kyrknyckeln och fick för säkerhets skull med sig ett par karlar.Redan långt ifrån kyrkan hörde de bullret där inne. Prästen ställde sig framför kyrkdörren och började läsa, och då grisen hörde, att där var folk utanför, blev han än värre ivrig, så att de öppnade aldrig så litet på dörren, så trängde han sig ut. I mörkret och hastigheten tog han vägen mellan prästens ben, och där var inte nog högt i taket för grisen med påföljd att prästen följde med. Nu är det på det viset med svinen, att de inte tål ha nånting på ryggen, utan då lägger de i sken. Så gjorde också den här grisen. Det bar i väg med en förfärlig fart. Där låg prästen på grisryggen och skrek: "Hälsa frun att fan tar mej, fan, tar mej." Men till sist föll han väl av och kom tillrätta, men nog tycktes han väl ha varit ute för ett riktigt helvete, prästen.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:III_1916. Uppteckningsnr: 715


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


BOSTADSHUS

KÅTA HÄRBRE

FISKELÄGE FISKELÄGE KVINNA

Skål

Tapetprov

Skolplansch