Lyssna

Titel: Minnen från Träsk. Anna Nilsson berättar (del 5 av 8)

Spellängd: 6:45

Länk till nerladdning av ljudfilen

Beskrivning: Om ångbad, som säkert var bättre än bastu, enligt tant Anna. Om tunnan, som de satt i. Beskriver hur det gick till, om badgäster och anekdoter. Huvudet hölls ovanför tunnan och med handdukar täppte man till. Berättar om en stor, rund ångpanna, som "hoffe" när det var hett. Barnen eldade och ordnade för gästerna. Anna var rädd för att elda, när det "hoffe", men gjorde det ändå.

Berättar om Fröken Stephens, en tyska, som kom tre år i rad till telefonisterna i Nyland. Sedan kom gräddan, tre stycken. Annars var de, som var gäster ofärdiga. De var inte så noga av sig, men nu kom fingäster. Hägglund, som varit på sjön, var expert på att hitta på rackartyg. Berättar en anekdot om hur de skojade med "finkusa", som bodde hos Wallins. Om Manne Lockner, som gick och plöjde, om Fru Wallin, som var noga med allt. På nedervåningen låg flickorna och på övervåningen pojkarna. Anekdot om när Hägglund tog björntråd, fäste vid fönstret och hartsade på kvällen när åskan gick, om hur det lät och hur rädda flickorna blev.
Verksamheten med hälsobad upphörde när fadern dog 1917.

Anna Nilsson (f. 1906), Norrgårn i Grössjö, Bjärtrå sn, var en mycket god berättare på dialekt, dessutom kunnig i traktens lokala historia. Fiolspelmannen Kersti Klasson berättade att tant Anna också var dragspelare, låt- och visdiktare. Maken Kalle hade varit medlem i spelmanslaget, Träsklaget. De övade ofta hemma hos Kalle och Anna. Även om Anna inte var aktiv i spelmanslaget, så kunde hon alla deras låtar. Det finns många inspelningar, där Anna och Kalle spelar tillsammans.

Vi hälsade på tant Anna i hennes hem i Norrgårn en junieftermiddag. Året är 1990