Dymmelveckan

Påskkorten med sin önskan om en glad påsk blev populära i slutet av 1800- talet. Fast glad blir påsken egentligen först på påskdagen, den dag då Jesus återuppstår.

Veckan före påsk kallas för dymmelveckan. Det var fastans strängaste och allvarligaste tid. Många arbetsuppgifter fick inte utföras. Särskilt "kringgärning" som spinning och malning ansågs inte lämpligt, eftersom de förstärkte frälsarens lidande.

Det här var också den vecka när häxorna var som farligast. Alla dörrar och spjäll borde hållas stängda. Alla färdredskap som kvastar, rakor, bakspadar, hötjugor och liknande måste plockas undan. Som skydd kunde man måla ett kors på dörren. Rädslan för häxor har funnits kvar långt fram i tiden. De hade en maktposition som botare och magikunniga. De kunde även utöva svart magi och orsaka stor skada på folk, fä och ägor.

När häxorna rider på påskkorten med kvast, kaffepetter, och katt så är det inte mycket som stämmer med den bild som finns i redogörelserna från häxprocesserna i slutet på 1600-talet.

Kaffe fanns inte, så någon kaffepetter hade inte häxorna med. Inte heller reste de alltid på kvast. Det vanligaste färdsättet var att rida på en annan människa eller ett djur, gärna en ståndsperson som präst, länsman eller rättare. Färden gick dessutom upp och ner och bak och fram.

Katten som reser med på påskkorten, nämns ytterst sällan i protokollen. Katter kan däremot förekomma som den som utför ett uppdrag åt en häxa. Häxor kunde också förvandla sig till kattor.