Tomtehistoria

Det är inte underligt att gårdstomten är en liten och mycket gammal man med långt grått skägg. Tomten har nämligen vaktat gård och hem i 4000 år!

I den indoeuropeiska heliga texten Rigveda återfinns tomtens förfader Vastospati som betyder "ställets herre". När man flyttade in i ett hus bad man om Vastospatis beskydd för gården.

I det romerska riket levde denna tro vidare i form av Penater och Larer. Penaten bodde i skafferiet och vakade över husets välstånd. Laren beskyddade själva huset, människorna och djuren. Som tack ställde gårdsfolket fram mat och dryck varje kväll.

Den fornnordiska traditionen har många drag av den indoeuropeiska och romerska världen. I de isländska sagorna berättas om vättar som fungerar som skyddsandar för olika platser. Det finns många olika slags vättar men en av dem är knuten till gården och kallas för tomtvätte, det vill säga gården/tomtens väktare. Tomtvätten ansågs vara anden efter den förste som anlade gården. Medan de andra vättarna kunde ha familj var tomtvätten alltid en ensam man.

När kristendomen gjorde sitt intåg ingick gårdstomten i den flora av folktroväsen som måste bekämpas. På 1300-talet varnar den heliga Birgitta för tron på tomtar:

På detta ställe har något ont förövats av de förra invånarna och av dem, som bo här nu. Ty de vörda tomtar och gå icke i kyrkan, om ej för att slippa skämmas inför människor, och de höra aldrig Guds ord. Därför härskar djävulen på denna plats.

…Tron därför på Gud och prisgiven de ormar, åt vilka I sätten ut mjölk, och given icke tomtarna förstlingsoffer av edra kreatur och svin, ej heller av bröd eller vin och andra saker.

Birgitta kallar tomtarna för "tompta gudhi" vilket är det äldsta svenska belägget för ordet tomte.

Trots all kyrklig propaganda levde dock gårdstomten vidare i de folkliga berättelserna. Han har fått olika namn och utseende i olika delar av Norden men framställs oftast som en ensam och gammal liten man med skägg, ofta klädd i grå kläder samt en luva på huvudet. Gemensamt för de flesta historier är också övertygelsen att man måste hålla sig väl med honom och vara noga med att tacka för allt arbete som han utför.

Med tiden har den gamla gårdstomten försvunnit allt mer. Traditionen att sätta ut gröt till gårdstomten lever till viss del kvar men ersätts nu allt mer med den amerikanska varianten med "milk  and cookies" det vill säga mjölk och kakor till Jultomten som tack för att han levererar julklapparna. En alldeles ny tradition är också den att små barn ska lämna sin tutte till tomtenissarna.

Men kanske är det just en gårdstomte som vi skulle behöva nu för tiden. En liten husande som ser till att vi släcker lampor och spar energi, källsorterar rätt och har det rent och prydligt hemma. Om han dessutom kan dra hem lite extra till hushållet i slutet av månaden är det ju bara att tacka och ta emot. Och vem vet, han kanske skulle nöja sig med att bo i skafferiet, precis som hos de gamla romarna!

Maria Nordlund

Museipedagog

0611-886 55
maria.nordlund@murberget.se

Klicka på bilden för att se tomten i 3D!

För att kunna se 3D-föremålen måste du ha Java installerat.
Om du inte har Java installerat. kan du ladda ner det gratis här.
För bästa visning, använd senaste versionen av din webbläsare.