Lucia

Hur kommer det sig egentligen att vi i Sverige firar ett sicilianskt helgons martyrdöd?

Det är en fråga som inte är helt lätt att svara på. Enligt legenden var Lucia en ung flicka som år 304 fick lida martyrdöden för sin kristna tro och som straff för att hon använt sin hemgift för att ge mat till de fattiga. I sydöstra Europa finns därför en ålderdomlig sed att till Lucia delar ut bröd.

Lucialegenden är känd i Norden sedan medeltiden. Före kalenderreformen 1753 inföll midvintersolståndet den 13 december. Därför betraktades lucianatten länge som årets längsta natt. Enligt folktron var denna natt farlig eftersom de övernaturliga makterna var starka och det gällde att hålla sig vaken. Dessutom tog en av de fyra årsfastorna sin början. Och fastan inleds alltid med fest, mat och dryck. Dessutom började latinskolornas jullov denna dag och skolgossarna brukade uppvakta sina lärare med sång.

Lucia med ljus i håret som sjungande kommer med kaffebrickan tidigt om morgonen är en sed som har uppstått på herrgårdarna västra Sverige. Första gången hon omtalas är 1764. Från landskapen runt Vänern kom denna form av luciafirande till universitetsstäderna. Genom organisationer som Frälsningsarmén, IOGT, husmoders- och lottaföreningar spred sig luciafirandet vidare ut över landet och kom att bli en slags manifestation för hembygden och för svenskheten.

Än mer offentligt blev luciafirandet 1927 då Stockholms Dagblad tog initiativ till luciatåg längs stadens gator, ett arrangemang som föregåtts av en tävlan mellan olika luciakandidater.

Så här kunde luciafirandet gå till på Alnön utan för Sundsvall vid förra sekelskiftet:

Den viktigaste på Luciadagen var att ej försova sig. Den som försov sig långt fick heta Lucialus. Och det var stor skam särskild för barnen. Mor brukade därför väcka dem och nu foro de upp ur sängarna som en oljad blixt, annars var det inte lätt att få dem vakna. Men de behövde ej gå ur sängen, de skulle blott vara färdiga att ta emot Lucia då hon kom med brickan för bjuda på kaffe på sängen, hon hade ljus i håret.

Stundom gingo Luciorna äfven till granngårdarna och bjödo på kaffe. Kaffebröden voro de vanliga plus Lussekatten och Gullvangnar. Lussekatten var en katt med rumpan i vädret. Den var av vörtdeg och skars med kniv. Gullvangnen rullades ut och skars ut i ändarna i fyra bitar vilka rullades utåt så att det blev fyra hjul vilka fästas vid vagnskorgen, ett russin sattes i mitten.

Gunnel Boström

1:e antikvarie/redaktör
0611-886 39
gunnel.bostrom@murberget.se

Luciafirande i Härnösand någon gång på 1940- eller 50-talet. Foto: Viktor Lundgren