Tjugondag Knut

I Sverige, Finland och delar av Norge räknas den 13 januari, Tjugondag Knut, som julens sista dag.  I övriga delar av den kristna världen är julen slut i och med trettondag jul.

Varför vi i Skandinavien har en längre jul är inte helt klarlagt. Vissa menar att den tidiga kristna kyrkan i Norden ville inkludera tiden för det hedniska midvinterblotet i julhelgen.

Och vem är då Knut? Det finns faktiskt två stycken, båda helgonförklarade: Knut den helige, mördad i Odense den 10 juli 1086 och Knut Lavard mördad i Ringsted den 7 januari 1131. I slutet på 1600-talet fördes i den svenska almanackan namnet Knut över från den 7 till den 13 januari.

"Tjugondag Knut kör julen ut" är ett uttryck som började användas på 1700-talet. "Knut" gick runt i husen med en kvast och sopade ut julen genom dörren. En annan sed var bruket att bulta ut julen. Med klubbor av olika slag brukade ungdomar gå runt i byarna och slå i knutarna på husen och ropa att julen är slut.

I vår tid förknippar vi Tjugondedagen med julgransplundringar och barnkalas, en borgerlig tradition från slutet av 1800-talet.

Traditionen är visserligen inte lika livaktig som för 50 år sedan. Kanske beroende på att de flesta av julgransprydnaderna förr var ätbara: sockerkristyrer, pepparkakor, knäck, smällkarameller, nötter och äpplen. Granen kunde i bokstavlig bemärkelse plundras på sina åtråvärda godsaker. Dessutom var godis inte lika tillgängligt året om som det är för vår tids barn. 

Gunnel Boström

1:e antikvarie/redaktör
 0611-886 39
 gunnel.bostrom@murberget.se