Den tredje torsdagen i augusti är det av tradition
surströmmingspremiär. Visserligen har Livsmedelsverket upphävt den
tidigare lagen om första försäljningsdatum för årets strömming, men
norrländska handlare brukar ändå invänta den rätta
dagen.
Surströmming är en anrättning med långa anor.
Att syra kött och fisk är ett mycket gammalt sätt att bevara mat
som förekommer i många kulturer.
Saltströmming och surströmming var sedan
medeltiden lönande handelsvaror. Under perioder med saltbrist
minskade produktionen av saltströmming och surströmming
tillverkades istället. Soldater i fält konsumerade det mesta, men
strömming ingick även i den dagliga kosten för en stor del av
landets befolkning.
Från Alnön berättas följande måltidsminne från
1800-talets senare del: Till var frukost - söndagarna
undantagna - serverades strömming i någon form, vanligen salt, men
om förhöstarna alltid syrad. Vi barn hade aldrig något att anmärka
på detta kosthåll, utan åt vår strömming alltid med bästa
aptit.
Strömmingen förvarades i laggade trätunnorna som
alltid läckte saltlake. Det var därför smått revolutionerande när
Ulvö Gamla Salteri på 1890-talet började förpacka strömmingen på
plåtburk. Det blev en försäljningsuccé som under många år gav Ulvön
ett försprång på marknaden.