Under några dagar i november har Christer
Rytterskog besökt Pori (Björneborg) som representant i
styrgruppen för projektet KulturBro. Läs hans dagbok.
På besök i Alvar Altos Villa Maira
Mötet som nu ägde rum var det tredje i sammanhanget och
kombinerat med en överläggning mellan programhandläggare från de
två museerna.
Själv reste jag tillsammans med museichefen Bengt
Edgren på tisdagen 17.11, just den dag då Finnairs piloter
strejkande. Det var en märklig upplevelse att komma till en nästan
folktom flygterminal i Helsingfors.
För mig som landstingets representant var målet
med resan dels att informera mig om projektet. Det pågår under en
flerårsperiod och omfattar en medfinansiering på i runda tal
100.000 kronor. Dels ville jag få tillfälle att överlägga med
representanter för Satakunta och få en bild av kulturverksamheten i
regionen eftersom Satakunta är ny medlem i Mittnordenkommitténs
kulturarbetsgrupp.
Tisdag 17.11
Ankomst Björneborg sen eftermiddag. Rapport från förberedande
handläggarträff kring programplaneringen. Därefter visning av
Satakunta museum. Mitt spontana intryck var av ett mycket välskött
museum med en fin och relativt omfattande, men inte särskilt
originell basutställning. Detta innebar också relativt små utrymmen
för tillfälliga utställningar. Totalt hade museet ett fyrtiotal
fast anställda.
Efter att ha varit på många museer av den här
typen i Sverige och i Norden kan jag konstatera att det finns många
likheter. Alla visar arkeologiska fynd, ibland välbevarade gamla
båtar, foton och filmer från industrialismen, gamla verktyg och
miljöer från bondesamhället med mera. Måste det vara så? Kan man
undra. Är det inte dags att kraftigare spegla samtiden?
Ta in den digitala tekniken, bredda utrymmet för tillfälliga
utställningar och gör museet attraktivt för ungdomar! Satsa mer på
programverksamhet utifrån museernas resurser, upplåt utrymmer för
konstnärerna mm. Om en sådan utveckling hindras av
ändamålsparagrafer så kan man väl försöka att förändra dessa.
Samtidigt måste jag säga att Murberget hävdar sig
bra utifrån ovanstående betraktelse, men mer kan säkert göras. Och
jag förstår att prioriteringsfrågor ständigt är aktuella.
Dagen avslutades med ett möte mellan Satakuntas
museichef och de svenska deltagarna. Som vanligt vid sådana möten
blir det alltid inspirerande diskussioner och kunskapsöverföring
från båda parter.
Onsdag 18.11
Förmiddagen ägnades åt att precisera ett innehåll i projektet
för de närmaste två åren. Deltagare var handläggare från de båda
museerna. Här framkom en rad idéer. De handlade om seminarier,
utställningar, konstnärliga aktiviteter som bland
annat dockteater som speglar museiverksamheten.
Lunch intogs i det gamla rådhuset med
kulturnämndens ordförande och kulturchefen i Pori. Ordförande var
en dam från Samlingspartiet. Lite vid sidan av kan nämnas att hon
till yrket är präst och mycket god vän med vår nytillträdde biskop
i Härnösand. En mycket inspirerande dam med stort engagemang. Själva regionen Satakunta har ca 250.000
invånare. Där ingår ett antal mindre kommuner och staden Björneborg
med ca 75.000 invånare. Här finns en finskspråkig teater med ett
tjugotal skådespelare, en sinfonietta med drygt 30 musiker,
Satakunta museum och ett mycket välskött konstmuseum. Flera fria
grupper inom främst musik och dans finns och stöds av
kulturförvaltningen.
Björneborg har ett flertal större festivaler.
Mest känd är Pori jazzfestival som till stor del samlar en
internationell publik. Ett tydligt kulturprogram finns för barn och
ungdomar och där tar institutionerna ett stort ansvar. Mitt intryck
är att här har vi mycket att lära och att Satakunta kan tillföra
viktig kunskap inte minst genom sitt medlemskap i
kulturarbetsgruppen.
I Finland finns enbart två beskattningsnivåer. En
kommunal och en statlig. Det får som konsekvens att statens bidrag
delas ut av huvudkommunen, i vissa fall genom förmedling av
landskapsförbunden. Detta innebär att politiken också har möjlighet
att reellt påverka fördelningen av dessa medel, egentligen enligt
det förslag till "portföljmodell" som nu diskuteras hos oss.
Museichefen berättade ett exempel på vilka konsekvenser detta kan
få. Staten hade gett kulturarvsområdet i regionen ett extra
utvecklingsbidrag som museet efter uppvaktningar förutsatte att de
skulle använda. Men det visades sig att politiken gjorde en annan
bedömning och gav istället konstmuseet dessa pengar. Den typen av
avvägningar kan vi få räkna med när portföljmodellen blir
verklighet hos oss.
Efter lunch möte med själva styrgruppen som
består av representanter för finansiärerna. Där genomgicks och
beslutades om planeringsgruppens programförslag. Dessutom
projektets ekonomiska situation.
På den senare delen av eftermiddagen fick vi en
visning av ett byggnadsvårdsmuseum som drivs av Satakunta museum.
Nästan mitt i staden köptes för många år sedan ett bostadskvarter
med ett antal hus bevarade med intakt 50-tals inredning. Förutom
att fungera som museum finns en butik där man kan köpa äldre
beslag, tapeter, färg mm. Dessutom ger personalen som jobbar där
rådgivning till de som ska renovera hus. Den relativt stora
gårdsplanen används sommartid för folkmusikkonserter och en större
folkmusikfestival. Mycket välskött med många besök av skolklasser
men som sagt även av vuxna.
Innan kvällen ordnades en visning av Björnborgs
konstmuseum. Museet har mycket stor lokal, jämförbar med
övervåningen på Murberget samt ett antal mindre lokaler. Den
utställning som visades var helt digital med två jätteskärmar på
båda sidor lokalen och ett trettiotal digitala skärmar i de mindre
rummen. Det blev en mycket stark upplevelse. Jag tycker det är
imponerande att konstmuseet tar ett sådant initiativ.
Min kväll avslutades något speciellt. Jag gick
och såg Satakunta teaters uppsättning av musicalen "Spelman på
taket". Den var helt på finska och jag hade givetvis lite svårt att
förstå när och varför man skrattade. Teatern var för övrigt nästan
en kopia av Sundsvalls Teater och byggd ungefär samtidigt.
Torsdag 19.11
Förmiddagen ägnades åt ett besök på Villa Maira i Noormarku.
Detta ligger ca två mil utanför Pori. Villa Maira har ritats av
Alvar Alto för Maire och Harry Gullichsen. Det är en mycket
speciell byggnad, både för arikitekturen och för den stora
konstsamling med verk av Picasso, Lautrec med flera. Vi tittade
även på några mycket välbevarade trähusmiljöer. Ett spännande
besök. Väl värt att rekommendera.
Torsdag eftermiddag och fredag ägde seminariet om
1809 rum. Här medverkade bland annat några forskare från
Mittuniversitetet. Till seminariet kom ett hundratal intresserade.
Seminariet ägde rum på universitetet. Björneborg har vad jag
förstår inget eget universitet utan en mängd kurser från
universiteten i Tammerfors och Åbo äger rum här med flera tusen
elever. Platsen är en restaurerad och förstås nedlagd tidigare stor
bommullsfabrik
Till dessa dagar var även Weberkvartetten
inbjuden. Jag såg dem på en utmärkt skolkonsert med 100 mycket
koncentrerade skolbarn från några femteklasser. En utmärkt
introduktion gjordes av en av museets pedagoger. Weberkvartetten
medverkade också på en offentlig konsert på torsdagskvällen.
Min kväll avslutades genom en inbjudan från
kulturchefen till Pori Sinfoniettas konsert i Björneborgs
konserthus. Detta är sammanbyggt med ett antal biosalonger. Kanske
med tanke på möjligheten att göra även biopubliken nyfiken. I
pausen blandades den svaga doften av vin med en starkare doft av
popcorn. Nåväl. Konserten var mycket bra. Det spelades musik av
Johan Strauss, Bartok och Tippet. Publiken, säkert minst 500
personer.
Kvällen avslutades på hotellets pub med en allmän och gemytlig
samvaro där alla berörda deltog.
Dela: 
