Tre frågor till Weberkvartetten

Weberkvartten har varit en betydelsefull del av Murbergets verksamhet under bra precis 5 år. Genom stöd från Kulturrådet har de haft rollen som länsmuseets Quartet in residence. Nu tar de farväl med en konsert där de presenterar några av höjdpunkterna under åren som gått.

1) Vad har varit det bästa med åren som Quartet in Residence på Murberget?

Publikens närvaro och den otroliga värme vi känt från alla vi mött. Att få ha varit med om hur intresset för kammarmusik har växt så enormt under de här åren och att få ha haft en så nära kontakt med publiken, som tack vare projektet har kommit att bestå av såväl både konst- som musikintresserade.

Att Härnösandsborna verkligen tagit oss till sig och att vi har fått vara en del av samhället. Det får vi inte minst höra nu när så många som vi inte känner, men som känner oss, kommer fram och beklagar att vi ska flytta.

Att få ha gått över gränserna, och att få ha spelat all den ovanliga repertoar som utställningarna på museet har inspirerat oss att leta fram.

Att få ha arbetat med Måna Nilsson, som varit en oerhört stor inspiration och som med sitt gedigna kunnande har lotsat oss fram mellan de olika utställningarna och som alltid funnits vid vår sida.

2) Hur ser era framtidsplaner ut?

Vi flyttar till Stockholm i januari 2011 och kommer där fortsätta jobba med kvartetten på heltid. Vi kommer fortsätta spela vanliga konserter, men också arbeta med utställningar på olika ställen, och kanske till och med göra det till ett nationellt projekt i samarbete med Riksutställningar. Istället för Quartet in Residence blir det då A Quartet Walkabout.

Vi har nyligen skrivit kontrakt med en fantastisk manager i London som driver produktionsbolaget From Sweden Productions, och som vi kommer arbeta tillsammans med inför en mer internationell konsertverksamhet.

3) Kan ni berätta om någon personlig höjdpunkt som gjort särskilt intryck under åren som gått?

Det absolut starkaste vi gjort på museet var i utställningen "Sarajevo belägrat"! Det var en viktig utställning, och den konserten blev oerhört känslosam! I hela förarbetet var det så många saker som föll på plats av sig själva, och speciellt var också att ha kontakt med människor som själva hade upplevt belägringen, som Iso Porovic och prof. Sabanagic från Sarajevokvartetten.